Aftonbladet – 3 oktober 1873, sida 2

derna skylla sig sjelfva och kunna ej klaga öfver, att man beröfvat dem medel till jemförelse, som stå dem till buds vid nästan alla andra varor och som på många andra ställen äro tillgängliga äfven i fråga om brödet. Hvad vigten åter angår, skall ingen kunna bestrida dessa klagomåls rättmätighet. Icke ens den lösligaste opinion kan här bildas, då ju, såsom ofvan erinrats, det ofta hän der att man (hos samma bagare) påträffar blandade om hvarandra bröd af större dimensloner. Orsaken härtill är uppenbart mindre ofullkomliga metoder, än brist på noggrannhet, för att icke säga slarf hos gesällerna, ett fel, som ovilkorligen små ningom måste inrota sig, när intet egentligt ansvar är dervid fästadt. Huru skulle det gå i våra salubodar, om vigterna ej vid ansvar måste krönas, ja, om alldeles inga vigter behöfde begagnas, utan allt lemna des åt bodbetjenternas ögonmärke? Deras enda sträfvan skulle gå ut på, att icke förorsaka principalen någon förlust (utan snarare tvärtom); men för öfrigt skulle det största sjelfsvåld och godtycke snart göra sig gällånde, och principalerna skulle å sin sida icke söka undersälja hvarandra och genom prisbillighet locka till sig de flesta kunderna — hvilket ju är omöjligt, då inga bestämda pris uppgifvas — utan fastmera söka draga all möjlig vinst af det medgifna privilegiet att få undvara mått och vigt, d. 8. v. att sälja varan så dyrt som möjligt, göra paketerna så små som möjligt. Icke en dag skulle allmänheten fördraga detta; men i fråga om brödet, den vigtigaste, kanske dyraste artikeln af alla, underkastar man sig tåligt detta sjelfsvåld och podtycke, utan att stadens högsta myndigeter eller dess 100 vise män anse det löna mödan att ens försöka stäfja ofoget! Omöjligen kan någon fordra att alla bröd af samma slag, t. ex. skorpor, mandelbröd, skola med matematisk noggrannhet öfverensstämma i vigt. En mindre skiljaktighet, ett 8. k, remedium måste här (såsom vid myntet) alltid medgifvas, äfven om man väger flera bröd tillsammans; men någon gräns måste få bestämmas, hvars öfverstigande är förenadt med laga ansvar. Det står ju bagaren fritt att beräkna sina priser derefter och sålusda skydda sig mot förluster. Icke står bageriyrket här på, så låg ståndpunkt, att hvad som låter göra sig på andra stäl len skulle hos oss stöta på oöfvervinnerliga svårigheter. Man kan göra undantag för de finare brödsorterna, de s. k. fantasibröden, Man kan föreskrifva, att regeln ene dast gäller för bröd, som köpas före en viss timma på dagen, eller för bröd af viss stor lek, eller för ett visst antal bröd sammanvägda 0. 8, V.; men någon regel måste gifvas. Önskligt vore, om hrr bagare frivilligt ville binda sig vid sådana reglor, då de finge uppgöra dem efter behag. Så ofullkomligt de än i början må motsvara ända målet, bör man hoppas, att likasom mynt konsten småningom så utbildats, att remedium kunnat säitas allt lägre, skall äfven inom bageriyrket, om bemödandena riktas ät detta håll, skickligheten att för hand eller genom maskin uppdela degen i jemnlika portioner blifva allt större och den medgifna prutmånen allt mera kunna inskränkas. Hvarföre skulle icke konkurrensen här kunna åstadkomma sådana verkningar, då den inom andra områden förmått göra ting som ansetts otroliga? Ju strängare reglor någon underkastar sig, desto större antal kunder kan han påräkna. För att bringa saken i gång, erfordras möjligen endast en vänlig uppmaning från vederbörandes sida. Det skulle ilIns:s tanke icke innebära ringa loford, om i stadens an naler komme att heta: Under N. N:s öfverstäthällaretid och genom bans medverkan började brödet åter att i Stockholm försäljas efter bestämda priser.