Aftonbladet – 1 oktober 1873, sida 2

gång vänligt; det sårade måhända min känsla för det passande, men jag klandrar inte ändå ditt sätt att gå till väga. Jag är skyldig erkänna för dig, Huntley, att jag sielf inte sett någon utväg ur detta mörker vch derför — derför så tänker jag att hvad du gjorde, var det klokaste du kunde hitta på. En liten tystnad uppstod. Huntley antingen kunde icke, eller ville icke svara; doktor Logan fortfor: Vi komma nu, ketty och jag, för att ce om vi kunde vara eder till något gagn; men sedan nu det vigtigaste är gjordt, så tänker jag, kära Huniley, att vi väl gt till baka hem och låta dig få hvila en stund. Ketty tror att din mor helst vill vara al lena. Tror du verkligen det, Ketty?frågade Huntley och såg forskande på dena uaga flickan. Ja, det tror jag, såvida jag inte för en rid kunde bli dig verkligg syster, swarade Ketty ieende, Mrs Livingstone kunde kanske behöfva ett sådant bistånd nn och jag är sä.van vid sådant — så van vid att hålla reda på gossar, som du vet. Vi äro inte svåra att bälla reda på nu-, sade Huntley, och — gera doktor ILogar sade — det vigtigaste är gjordt. Men jag vill gerna komma och meddela erhvilketbe slut vi fatta för framtiden, blott vi biona tänka litet i-lagn.z Ja, gör det, Huntley, jag skall bli glad att få höra dig; men jag vill säga dig nägot som är bättre än att komma och tala med mig, sade den goda doktorn. Ketty bar en kusin, en mycket skicklig jurist i Hdioburg — jag vieste att det var uägot som jag borde talå med dig om och nära på hade jag glömt det — lyder du mitt råd, så reser du in till staden — det är ju ej aå