Aftonbladet – 30 september 1873, sida 3

hvarandra, korsa hvarandra i rät vinkel I nemligen från Myntgatan till Riddarholmei och från Riddarhusgränden till Stora Ny I gatan och Myntgatan. Skulle man vilja anföra ytterligare skä emot den mycket omskrifna bron, kan man der jemte tillägga, att det förefaller minst sagd I besynnerligt att vilja förlägga en bro på det ställe af strömmen, der det bredaste vattnet förefinnes. Vanligen brukar mar anlägga broar der stränderna närma sig hvarandra dels för att minska kostnaden dels för att icke gifva en örfil åt både sma ken och det sunda förnuftet. Vore Stockholm en fabriksstad, der man endast hade att rådfråga behofvet, utan afseende på det prydliga, så vore om sådant ingenting att säga, men att i Stockholm, landets hufvad stad, som i följd a? sitt herrliga läge, och sina behagfullt vexlande stränder utgör ett föremål för vårt eget och alla hitkommande främlingars beundran, företaga en sådan vandalism som här är i fråga, det är för mycket. Alla dessa såsom det synes 03s lättfattliga oegentligheter torde kunna undvikas, om hrr stadsfollmäktige allvarligare begrundade en af byggmästaren Strehlenert m. fl. vid början af detta år till K. M:tinlemnad petition, som går ut på att, med öfverklagande af hrr stadsfullmäktiges beslut att förlägga bron mellan Riddarhus gränden och Tegelbacken, angifva en förut ej ifrågasatt riktning af bron, på sätt en i tidningen intagen esquisse utvisar, och förlägga bron mera österut, eller mellan planen framför Konstakademien till den blif. vande 90: ot breda planen framför Cellfängelset. Förlaggd i denna riktning, komme bron att, hvad både utseende och nytta an går, vida öfverträffa den från Riddarhusgränden, då genom trafikens delning å den blifvande rymliga planen vid Cellfängelset, dels åt vester till Riddarhusgränden, dels åt öster mot Mynttorget, allmänheten bereddes särdeles stora fördelar genom lättheten att, utan att behöfva passera stadens inre gator, kunna färdas till och ifrån de vigtigaste punkterna inom hufvudstaden. Hvad vi särskildt bedja få fästa uppmärksamhet vid är, att det här ingalunda vore meningen att till åstadkommande af uppfartsvägen till Mynttorget, upptaga endast den nuvarande förbi Kanslihuset ledande kajen, utan skulle denna trafikled utvidgas, icke genom utfyllning i strömmen, utan medelst i strömmen nedsatta skrufpålar längs utmed den nuvarande kajen omkring 20 fot från kajens yttermur, att på dessa pålar borde anbringas lämpliga jernkolonner af vacker konstruktion, hvilken i samband med jernkonstruktionen å den nu varande omkring 30 fot breda stenkajen skulle åstadkomma en omkring 50 fots trafikled, af hvilken kunde bildas en 30 fot bred körbana med 10 fot breda trottoirer å ömse sidor från Cell fängelseplanen till Mynttorgsplatsen. På detta sätt skulle icke den ringaste vattenuppdämning ifrågakomma på detta ställe, då strömmen hade sitt obehindrade aflopp emellan kajmuren och skrufpålarne. Mången torde måhända föreställa sig, att en sådan förbindelse emellan södra broändan vid Cellfängelset och Mynttorgsplatsen är en omöjlighet ianseende till den djupa afgrund, som nu gapar en till mötes vid trappan ned till Kanslihusets kaj. Men att så icke är, torde vi med några siffror få bevisa. Enligt hrr Dalmans och Brodins år 1870 upprättade karta öfver Stockholms stad, utgör gatans höjd öfver vattnet vid Rosenbad 10 fot och vid Mynttorgsplatsen, i trakten af den till Helgeandsholmen ledande jernvägsspången, 18 fot. Antager man nu, att bron bör läggas i horisontel riktning från Rosenbad till Cellfängelseplanen, eller minst 10 fot öfver vattnet, så skulle återstå en stigning från Cellfängelseplanen till omnämnda punkt vid Mynttorgsplatsen af 8 fot. Men nu är distansen mellan dessa båda sistnämnda ställen icke mindre än 520 fot, hvarigenom uppstår en stigning af endast 1,56 pr 100 fot, eller nästan en omärklighet, Exempelvis vilja vi omnämna, att mellan jernspängen till södra ändan af Norrbro, utgörande en distans af endast 400 fot, är stigningen 7 fot, således 2,75 pr 100 fot. Genom att förlägga bron i denna riktning vunnes äfven andra icke obetydliga fördelar. Bland annat kunde de trubbiga afvikningarna från Mynttorgsplatsen till bron äfvensom å motsatta stranden från bron vesterut till centralstationen och till den der blifvande 60 fot breda strandgatan lätt medgifva anläggningen af spårvägar emellan Skeppsbron och jernvägen m. m. Vidare skulle brons läge midt emellan Norrbro och den till gångtrafiken upplåtna jernvägsbron, lämpligare än en bro i någon annan rikt ning, vara till gagn och nytta för det stora antal gående personer från större delen af Klaratrakten till nästan hvilken som helst punkt i staden, Man har invändt, att brona läge på detta ställe skulle uppdämma strömnen, men vi invända deremot, att strömmen på detta ställe är mera än en tredjedel brelare än afloppet vid Norrbros norra och södra hvalföppningar tillsammantagna. Dess: utom, vill man blott sin sak, torde det icke erfordras vidlyftiga ingeniörskunskaper att kunna undanrödja äfven denna invändning senom att konstruera brohufvudena och pe j arne så, att icke större hinder för vattnets lopp mötte, än hvad nu är fallet, Hvad slutligen kostnaden beträffar, torde let vara påtagligt, att en bro, som är en redjedel kortare, skall, med samma naturörhållanden i öfrigt, blifva relativt billiare, men äfven om bron genom den tillkomna körbanan österut utmed kanglihuset, om förr eller senare måste åstadkommas, kulle blifva lika dyr som den nu beslutna, å är likväl denna utgift väl använd, då en kunnat afvända det obehag och den arm, som den andra bron eljest skulle stadkommit hos alla dem, som nitälska för ufvudstadens förskönande. 2 ill Stockholms stads i komirnnala ärenden röstberättigade invånare. Men slutligen får Ers Maiestätet