Aftonbladet – 26 september 1873, sida 3

NORGE. Storthingsvalet har nu försiggått i Bergen; till representanter valdes: Rektor Geelmuyder, öfverläkaren Danielss:n, konsul Peter Jebsen och öfverläkaren Löberg. Suppleanter blefvo: repslagaren Irgens, handlan: den Blaauw kaptenen Hille och instrumentmakaren Aarestrup. För Throndhjem ha följande blifvit valie till representanter: bankdirektören Getz. konsuln Lorck, öfverrättagakföraren Hirsch och stiftsamtmannen C. Motzfeldt. Suppie anrterne äro: konsuln Lundgren, rektorn q Miller, handlanden Holtermana och hand1 landen Hans Jensen, Ett social demokratiskt srbetaremöte, så lg vidt kändt är, det företa offentliga i Norge, le d D me Dö. et pp Ft nn hölls den 22 dennes på aftonen i en danslokal, Rasmussalen i Kristiania. Mötetlg hade blifvit eammankalladt genom en anojj sym annons i Morgepposten, der några ar-g hetare tillätd sig att inbjuda Kristiania ar-it betare till ett utomordentligt arbetaremöte,l) hvars diskussionsämne skulle bli: arbetare-lg frågan och om man erkänner, att äfven härjt en sådan existerar, Det tillades dessutoni, i avnonsen, att Demokratens referent från , Kjöbenhavn skulle inleda mötet. Entre 811 gk På den bestämda tiden infann sig enle ganska betydlig mängd menniskor, hvilkens efter hand tilltog, så att den slutligen all-j. deles uppfyllde lokalen, och antages ba upp-!1 gått till 250 å 300 personer. Det var enl; mycket brokig sawirg af intresserade och j, 1 ö b t 8 1 t 1 E I 1 pyfikne, akademici, handtverkaie, officerare, arbetare, polis o. a. v. Innan salen ännu var uppfylld, ankom en ung man, Demokratens referent, sadelmakaregesällen Jansen, och steg upp på orkestertribuner, hvarifrån han uppmanade församlingen att välja jen ordiörande. Man ropade dock tala, tala ! och br, Jansen gjorde pu en framställning af hvad han kallade arbetarefrågan. Han yttrade sig med varmaste erkännande om Lassalle och Karl Marx, bvilken sistnämnde han kallade eu lysande stjerna. Anförandet utgjorde ett upprevande af de bekasta betraktelserna öfver kapitalets öfvermakt och tyranni samt arbetarens förtryck. För att atvjolpa det nuvarande missförhållandet, fanns intet anpat råd för arbetaren. menade tal., än en andlig strid mot kapita let, en strid mot arisiokraticn och prestväl det, Tal meddelade vidare en öfversigt öfver arbetarens och storborgarens, kapitalistens, lefnadsomständigheter frön födeleen till döden och framställde motsatserna i så starka färger som möjligt. Efter et låpgvarigt oväsen af de församlade lyckades slutligen en talare att förskaffa Big litetl uppmärksamhet. Han upprepade i ännuja starkare uttryck den föregående talarensjh klagomål öfver arbetarens förtryck, dervid il bland ankat talande om de rikas palats, bygda af arbetarnes svett. Han bad dem, : yu talsde ech skulle tala, lyssna noga tillj: ting ord, emedan referenterne hade den ova 1t nan att förvränga hvad som yttrades (en röst bland åkörarne: Vi er jo sjelv og hörer, saa dem skal slepps for att juxe vore, lel!), och hela Norge, Sverige och Danmark bade sina ögon fästa på detta möte. Ettln par talare försökte nu taga till ordet, menil förgäfves. När larmet något Jagt sig, upp: trädde snickaren Hagen och talade om akat f terna och skatieregleringen, om pension till tjenstemän och fattighjelp till utslölt pada borgare o. s. v., hvilket fororsakadell en stor uppständelse bland åbörarne, hvilken först någorlunda afstannade, då stads Id fysikus Bidenkap uppträdde och, framställde skälen till der befintliga olikheteny i lefnadsomrtändigheter. På gitven anledning meddelade han äfven en redogöre!selt för Kristiania arbetaresamfunds ändamöl js Sedan br Hagen Äter yttrat nigra ord, bad handlauden Th. Holter att få gifva arbe tarne ett räd, bvårigenom de kunde förtjena mycket penningar och bli rika, och detta råd var godt; ty han sjelf. som var uppfödd i de tarfligaste omständigheter, hade genom att följa det nu kommit så långt, att han icke behöfde bero sf någon. Rädetvar, att arbetarne skulle spara och hålla sig frön krogarne. Detta tal vann dock icke syp-fa nerligt bifall, lika litet gom en syensk tala-2? res poetiska deklamationer förmådde lugnajg församlingen, hvilken äfven med endast ringa uppmärksamhet följde ofvannämnde Jansens försök att vederlägga Bidenkap, hvarunderik tal. bland annat fäste uppmärksambeten der-j FE på, att man i arbetaresamfundet icke fått) i diskutera valmansvalet , till storthivget ii; Studeranden Fjörtoft äck nu ordet för attis förklara sig vara temligen enig med den so-l1e eialistiska uppfattningen och föratt ganskalb omständligt klaga öfver arbetaresamfandets)m organisation och styrelse. bvarvid han varmt förordade dess öfvergäng till en politisk för ening, Under oafbrutet larm upplöste Jansen; härefter mötet, sedan ban Iötit antaga en resolution, att äfven i Norg funnes en arbetarefråga, som kräfde sin lösning på laglig och fredlig väg. Han tillkänvagat slutligen, att ett nytt möte skulle höllas i följande vecka samt att för de influtna entreafgilterna en socialistisk flygskrift skulle utgitvas, för att det icke skulle heta, att han hade kommit dit för att stoppa penningarna i sin egen ficka. Smaalenenes Amtstidende innehöll nyligen en korrespondens från Hvalöarne hvari bland annat klagades öfver, att svenska fiskare gkulle deltaga i hummerfisket samt idka olofligt sådant fiske på norskt område. I en senare artikel yttrar vämnde tiduing härom: Korrespondentens berättelse om att sven skarno deltaga i fisket på norska sidan ha vi all anledning tro vara riktig, men deremot är hans uppgift, att intet lagstadgande finnes för att förhindra detta felaktig, och vi tro icke heller, att någon norsk tidning har anfört det så, som korrespondenten antyder. Fisket inom Norges omräde är blott fritt för Norges egna underskter, och ingen annan regel gäller härutinnan för gvenskar än för andre utländingar. Men likasom på norskt fartyg, fördt af norsk skeppare, utländsk man kan vara matros, gå kan också på norsk fiskarebåt utländsk man deltaga, utan avt båtens rättighet till fritt fiske derför förfaller. Såsom bekant är, deltaga ryssarne på detta sätt i stor skala i de finnmarkska fiskena såsom förhyrdt folk, och detia kan ej heller förbindras vid Hvalöarne. Vare sig ett sådant kamratskap mellan norsk och svensk fiskare är ett blott verkligt eller fingeradt förhyrningsförbållande, så kan svårligen någon ändring häri göras. Emellertid är det äfven säkert, att svenska fiskare taga hummer i norskt haf, utanatt ba förk skaffat sig någon norsk balvan såsom titn-:lärchef för utrustninger, och sålunda ej al: lenast fiska i Norge utan rättighet, utan till och med fräckt kränk fredningspäbuden.å Mot sådana missbruk är ingenting att göra, a så länge vära lagstiftande myndigheter icke vilja söka införa sådana lagar mellan de båda rikena, att öfverträdarne kunna blila straffade, och så länge det icke finnes enl särskild fiskeripolis för att tillse, att lagarne 7; efterlefvas. Taglöshet skapar öfverträdelser, och sålunda förena sig nu svenskar ochig norrmän vackert om att öfverträda än det ena, än det al dra landets lagstiftning, meniy a PATA RR ON AR rr BR fä KN ot Jat I baja Jo a RN KAR STA AA ma Oå