Aftonbladet – 26 september 1873, sida 3

gen kommer, hjelp af edra vänner och gör upp räkenskaperna med Melmar. Ettbättre råd kan jag inte gifva. N Eiliot, sade doktor Logan allvarligt och lugnt, kallar ni det en Jaglig handling att arrestera åen döde? Han är nn långt skild från verldens oro och skulder. Blygs, Elliot! Låt de efterlefvande gå sina bekymmer till mötes, men hindra dem ej från att begrafva sina döda. Så skulla jag göra, ser kyrkherrn, om jag vore fördringsegaren, svarade Elliot, under det han vred och vände på battongen och såg ned med en, åtminstone ögonblicklig blygsel; men jag har lika liten rätt att bestämma något här vid lag, som ni sjelf, tillade han brådskande, Jag har gifvit mitt råd så godt jag kan; för öfrigt mäste jag göra min pligt. Gierson, ha då ögonen på gossen der — ryck ned honom! Kallas det skick och seder? Han är väl långt värra än jag! Cosmo Livingstone hade nemligen, vild af gorg och förbittring, under detta samtal sprungit upp på likvagnens kuskbock, gifvit de halft frånspända hästarna slag på slag med piskan, och de unga, eldiga djuren rusade framåt vägen med en kraft; som dref undan karlarna, hvilka varit befallda att hålla dem. -Skrämda sprango de med sitt dystra fordon nedför backen, men stannade vid de förföljandes rop och uppmaningar nere vid kanten af floden, öfver hvilken gossen, halft besinningslös af sinnesrörelse, ville drifva dem. Måhända ingaf denna likvagnens ursinniga färå åskådarne en djuparer fasa än hvad. det nämnda afbrottet förmått göra. En af gästerna tog emeller tid na Cosmo i sina starka armar och lyfte ned honom, lätt som ett barn; andra närvarande ledde de frustande och skälfvande