Aftonbladet – 23 september 1873, sida 3

En öfvervintring på Novaja Semljs Såsom bekant är, återkommo i sintet : Augusti månad till Hammerfest två mans besättningen på skepparen Tobiesens sist höst vid Novaja Semlja infrusna fartyg Frej: Vi meddela här nedan efter Finmarksposte en utförligare till det underbara gränsand berättelse om det sätt, hvarpå det lyckade 6 man af besättningen att rädda lifve Sjelfva berättelsen bär dock en så star! prägel af trovärdighet, att det icke finn något skäl att antaga, att de båda män, sor ha afgifvit den, ha öfverdrifvit skildringe af de utståndna farorna, Den följer nu här Under loppet af sommaren 1872 hade To biesen inger motgång haft, och i slutet a September samma år hade han en fångst a 26 hvalrossar, 150 stora skälar, 5 björna och 8 renar. I September eller början a Oktober infrös emellertid fartyget i ise vid Korsöarne, och alla försök att få det u i öppet vatten voro förgäfves. En dag början af Oktober förklarade kapten Tobie sen för besättningen (som förutom af kap tenen och hans son bestod af 9 man), at det i fartyget icke fanns proviant för me än 4 eller 5 man för vintern, och att de derför var nödvändigt, att de öfriga sökt rädda sig, så godt de kunde. Sjuaf besät! ningen, nemligen — förutom de båda hem komne Ole Andreas Olsen och Axel Hen rikgen — harpuneraren Henrik Nilsen sam fångstmännen Amandus Hansen, Nils An dreag Foxen, Johan Andersson (sysask) oci Lars Larsen, kommo nu öfverens om at lemna fartyget och söka räddning, så god de kunde, hvarföre 2å kaptenen till dem lem. pades en båt med segel, några dosor tänd stickor, 2 gevär med litet krut, bly och knall hattar, en kompass, I kikare, 14 skorpor, lite te och sirap, björnkött till en måltid, I gryta, 1 kittel och I yxa, Kaptenen och hans son, bästeman och kocken stannade om bord, men man har hittills icke erfarit nå got om deras öde. Det torde dock kansk vara hopp om, att de äro räddade, då de enligt de båda hemkomne mändens berät telse voro någorlunda försedde åtminston med bröd, kaffe, te, socker, sirap, salt kött fisk, björukött, materialier att göra eld me samt fångstredskap och ammunition. Ofvannämnde 7 män måste, för att kom ma till öppet vatten, äraga båten ungefä en mil öfver isen. De satte sin kurs mo söder i förboppning att atitingen träffa far tyg eller komma öfver till Waigatöarne Resan var likväl ytterst besvärlig och far lig. Mörkret och kölden tilltogo, stormen likaså, och, hvad som var värst af allt, pro vianten var naturligtvis mycket snart för. tärd. Redan andra dagen, sedan de hade lemnat Freya, voro de dock nog lycklige att få skjuta en björn, och med dennas kött lifnärde de sig i några dagar. Senare fingo de äfven skjuta ett par skälar, men den ena var mycket liten, och den andra kunde de icke få hel. upp i: båten, utan voro nödsakade att afstå från försöket, se. dan de afhuggit ett stycke af honom. Fn gång, då hungern var som störst, lyckades det dem att skjuta en teiste, och denna kokade de nu i båten och delade sig emel. lan, Slutligen eftor att ha rott och till en del seglat i ungefär 3 veckor (de hade in gen almanacka och hade endast ungefärliger begrepp om tiden), fingo de se ett hus eller. rättare sagdt, två små hus och rodde nu till dessa, Be hade då efter sin egen förmodar tillryggalagt omkring 50 mil, sedan de lem nade Freya. Det visade aig vara två rys. sarne tillhörande bodar på norra sidan af Gäåsöarne. De gingo i land här oeh slogo sig ned i det ena huset, men funno hvarkep litsmedel, kläder, fångstredskap eller något annat att uppehålla lifvet med. Emellertid hade de doek nu fått tak öfver hufvudet. Af hunger, törst, köld och den långa båt färden, under hvilken det icke var tillfälle att få röra på benen, voro de alla i hög grad medtagne, deras fötter voro uppsvullnade och till en del förfrusna, och de kunde endast med svårighet röra sig. De stannade i huset i ungefär tre veckor och sköto un der denna tid en skäl, två hvita räfvar och fyra renar, med hvilka de uppehöll lifvet,