Aftonbladet – 23 september 1873, sida 3

gånger, de stelna, och hvad som en gång var mjukt och friskt blir hårdt och torrt ehuru alltid ett lockande skimmer af ystel lifsglädje omsväfvar dessa meissenska rococc figurer; dessa imitationer af fabrikens egn äldre arbeten. Hvarest fabriken vågar si utom gränsen för dessa imitationer, der ä den temligen underlägsen. Högst står bestämdt fabriken i Mettlacl vid Dresden, Firma Villeroy Bock genon sina fajanser och golffisar. Den Schaffgottska glasfabriken: Josefinen hätte, Schlesien, spelar alldeles samma roll : Tyskland som Lobmeyr i Österrike, ehurt ej med samma f;amgäng. Ty då man hos Lobmeyer alltid kände sig trygg under en xsäker hand och säkert öga: är den schaffgottska utställningen mycke ojemn. Den excellerar i målningar, i syn nerhet ornamentela, men ej heller målnin garne äro höjda öfver kritikens berättigad anmärkningar. Sachsiska Serpentin-aktie-bolaget har ex ponerat en hel serie intressanta arbeten denna vackert färgade stenart, men antin gen nu stenen är svårbearbetlig eller konst närlig ledning äfven här saknas, nog af ar betet föreföll här och der stelt och tungt Vända vi slutligen vår blick mot del textila utställningen. så har Tyskland hä ett par framträdande firmor, hvilka .rädd: denna industri från att falla in under der fördömelse, som på det hela taget måst fällas öfver den herrskande koloristiska sko lan i Tysklands industri. Gevers Schmid i Schmiedeberg (Scblesien) stå i detta af seende högst. Men för öfrigt är det otro ligt att man ännu 1873 skall kunna finns mattor med så skrikande och ögonplågand kulörer, med så kolossala blombuketter id gemenaste färger, som vissa firmor uppvak tade oss med. Det vid expositionen i Moskv: 1872 prisbelönta handarbetet: matta i 3 färger från Schätz und Juel i Wierzen Sachsen, har ganska smakfulla renaissance ornament; tonen gick från brunrödt öfver zult och grönt. Hallensleben (Dumdori natta i mörkrödt och grönt var något föl abstrakt-komplementärt i färgerna för at verka fullt behagligt. Julius Pfeiffer Runeburg. exponerade i Rotundan väfd: mattor och gardiner i ganska vackra färger Damastväfnader visade betydande framsteg i synnerhet utmärkte sig Proells sen. sel SJöhne, Dresden, Gross Schönau genom för sräffliga damastmönster, mild grå grund mec avita ornament, till dels efter kinesiska mön ster; alldeles slående vackert var det efte: sn patron af Krause utförda täcket mec blomsterbård, som med rätta hade plats i Rotundan. Flera blomsterfabriker vitnade om, at denna industri, som dock också förutsätte! ett utveckladt färgsinne, står på en särde leg hög ståndpunkt i Tyskland. Vi nämna Heckol (Minchen), Bolsins Erben (Berlin) Haussig (Dresden) som de mest framstående firmor i Tyskland. Det återstår ännu att omnämna Witzle bens smakfulla pelsverk från Leipzig sam galanterivaror från Joh, Etzi Braunschweig samt de inom många firmor ganska medel: måttiga galanterivarorna från Offenbach bland hvilka Knipp intog den mest fram stående ställning genom sina smakfulla al hums med fält af elfenben och ebenholz sam guld. Det hvita elfenbenet som fond ver kade ytterst fint och elegant. Korgarbeter förekommo i ringa mängd och stundom ät ven de använda på det mest förvrängda sätt Af videflätningar gör man korgar, men icke skåp och ej hellre gerna lusthus, likasor kolonner af korgarbete väl höra till be fängdheternas område. Dock förekom dett: allt här. Ett lusthus i kinesisk stilaf Mus ler Heroldt i Minchen kostade 2000 Th (eller fl.?) Af Jean Kraus fans ett skåp i korgflätnining med en enkel ornaraentik, värd en bättre sak, samt bärande fristående ko lonner af samma stoff. Men hvar funnos lemningarne af den konst industri, som en gång gjorde Tyskland till hela Europas centralland — som derifrån. hvad tyskarne alltid med så stor sjelftilli! försäkra, spridde sig till nordens och ve sterns folk? I sanning, på verldsexpositio. nerna i Paris och Wien funnos de icke. Man kan visserligen ej misskänna ett sträfvande emot det bättre, men dels den redan påpekade skilnaden mellan österrikarens och nordtyskens väsen, dels väl också mindre öfvade lärarekrafter vid de tyska konstindustriskolorna, dels väl äfven handtverkarnes brist på andlig lyftning, en slöbet, som ännu ej skrämts upp af konkurrensens var ningsrop såsom i Österrike — allt detta är väl medverkande orsaker, hvilka dock säkert under Tysklands nuvarande, af tyskarne sjelfva ju som ytterst lyckliga prisade politiska och sociala förhållanden snart böra undanröjas och låta Tyskland nå Österri kes höjd, såvidt det är med nordtyskarnes tyngre lynne möjligt. D.