Aftonbladet – 23 september 1873, sida 3

kanske till och med i nattens mörker. Ar betsfolket, som skall fullborda verket, få ej veta hvarom fråga är. Det får ej en nys om hvar det befinner sig. Hvarje mor gon stannar ett af bolagets ekipascher, elle kanske det är blott en hyrvagn, framfö hvarje murares port. En hemlighetstul person stiger ur vagnen och skyndar up) till mararens bostad, i fall denne verklige! ännu har tak öfver hufvudet, tyiannat fal stannar vagnen vid Tyskbagarbergen ellei hvar mannen af murslefven kan hafva sit sommarnöje hösttiden. I hvad fall som hels väckes muraren af den hemlighetsfulle per sonen, hvilken binder en mörk näsduk fö! hans ögon, hjelper honom in i vagnen, och så bär det af. Hvart? Det vet murare icke. Men efter att hafva åkt ganska länge ledes muraren ur vagnen, bindeln tages frår hans ögon, och en murslef sättes i han; band. Men tyst, mycket tyst! hviska en förmanande röst i hans öra. Om aftoner får han åter åka hem på samma sätt. Det är endast på detta vis, som en hem lighet kan väl bevaras. Byggnadsförenin gen hade naturligtvis tänkt hålla saken si tyst, att ingen skulle få nys derom, förr är hela den vackra arbetarestaden på Kungs holmen med sina fyrtiofyra nätta hus stod färdig. Men så kommer Svenska Telegram byråns Korresp. och är indiskret nog at tala om alltsammans. För oss var det vis serligen en glad underrättelse. Men hvar skall byggnadsföreningen säga, som på dett: sätt ser sig blottad? Huru går detnu mer den glada öfverraskning, som föreninge! tänkte bereda verlden? Det är mycket tro ligt att telegrambyrån låtit trådarne spel: och att hela dan bildade verlden i dett: ögonblick är invigd i hemligheten. I Osser vatore Romano läses kanske just i dag et lysande beskrifsing på den arbetarestad som plötsligt växt upp i Sveriges hufvud stad, och i Journal de Constantinople gö man deraf en saga ur Tusen och En natt. Det skulle således verkligen gå an at bygga arbetarebostäder på samma gång son teatrar. I så fall må man bygga så mång: som helst också af senare slaget. Vi önsk: dem alla den rättmätiga framgång, som kar grunda sig på en god repertoire och för träffliga skådespelare, en vacker och rymlig salong samt framför allt en som har goc vädervexling. För närvarande är det klen: med den sistnämnda saken i vära teater salonger. De kungliga teatrarne spela fort faranae för fulla hus, och om publiken ha: roligt, får den också svettas derför. För liden fredag såg man för första gången un der denna speltermin en verklig Stockholms publik i Dramatiska teaterns salong. En och annan resande fanns der visserligen också, men flertalet utgjordes af äkta sven ska hufvudstadsbor. Det är roligt att återse hvaranåra efter en hel sommars mellantid At de mera bekanta platserna syntes inger enda obesatt af sina fordne innehafvare Fastän icke något abonnement finnes, håll: de gamle teaterkunderna troget på sin: gamla platser. I nedersta hörnet till venste1 på parkett synas alltid hr X., hr Y. och hr Z. Der ha vi sett dem år efter år, oci hvarje höst äro vi glada att der kter finns dem. På parketts nedersta bänkar i all mänhet äro de gamla kunderna på sina plat ser, och för öfrigt litet bvarstädes i salon gen. Man har gjort sina ströftåg unde; sommaren och i allmänhet blifvit litet tun nare — en egenhet för Stockholmaren — men för öfrigt är man densamme, antinger man varit i Wien eller i Paris eller endas i Carlsbad, Marstrand eller Lysekil. och nä; våren Äter nalkas ser man änyo litet kor pulentare ut — också en egenhet för Stock holmaren — men på samma gång kanske litet sömnigare och en smula lefnadstrött Stockholmaren är egentligen mest till sir fördel på hösten, sedan han nägot hemta sig efter sommaransträngningarne och innar ännu vinterns ansträngningar börjat.