Aftonbladet – 23 september 1873, sida 3

bröts af en kort middagsrast, afslöts kl. 8 på aftonen. — Kungörelsen om riksbankens lånerörelse, som stod införd i gårdagens Aftonblad. inflöt af misstag, hvilket vi, på begäran, meddela. Den förflutna veckan fortsatte med sitt kyrkomöte, sin statsrevision, sina inflyttningar från landet, sitt regnväder och allt annat som hon gjort tiil sitt, sedan hon ärft det från sina företräderskor. Hon var egentligen endast en efterträderska, som fortsatte affärerna under oförändrad firma och utan att sjelf hitta på något nytt. Konungens resa var ej heller alldeles ny, åtminstone icke för dem som med någon uppmärksamhet följt högst densammes föregående resor. Man börjar att kunna det der utantil. Först kommer en salut från kanoner. Det är blott kanonernas antal, som kan vara något olika, och äfven piatsen, der batte riet blifvit uppstäldt. Än är det många kanoner, än hogst få; än stå de vid ångbätshamnen, än vid jernvägsstationen, än har man hissat upp dem på en gammal slotts ruin; någon gång bafva de sin plats i lands hötfdingens hage. Men kanonduadret läter alltid lika kung!igt. Ångbåten lägger till eller tåget stannar. En oräknelig menniskomassa är församlad. Massan är alltid oräknelig, vare sig att hop består af tusen eller tiotusen individer. Denna oräkneliga massa höjer de mest entusiastiska lefverop. Konungen skyndar i land eller — hoppar af vagnen. ZLandshöfdingen eller borgmästaren, allt efter stadens råd och lägenhet, tager emot den höge rezaaden och håller ett tal, som, ehuru nu mera ganska kort och alltid improviseradt, kanske kostat den hederlige myndighetsper-ä sonen många sömnlösa nätter. Men hvem tänker på alla qval i det tysta, när man står midt emot åen lysande skaran och har nåden att taga emot landets fader? Är det afton, hvilket det gerna bör vara, äro marschaller, med 5 alnars mellanrum — någon gång kanske ännu tätare — placerade å begge sidor af stadens promenad. Antalet af dessa marschaller omvexlar myc: ket och kan uppgå ända till 1000, i fall staden är mycket förmögen, men bör ej gerna understiga ett halft dussin. Skall konungen ligga qvar öfver natten, åker han naturligtvis hela promenaden fram mellan de tusen eller de sex marschallerna ända till residenset eller borgmästeriet, der en splendid souper väntar honom och der ätskilliga nya tal hållas. Den oräkneliga massan fortfar att hurra. Ligger konungen ej qvar, samtalar han på perrongen med flere af de privilegierade, som blifvit dit insläppta, och efter 15 minuters uppehåll tager han afsked af dem, skyndar äter upp i vagnen, och tåget brusar af, allt under de oräkneligas hurrarop. Så fortgår från stad till stad. Öfver allt under vägen är det illumineradt, åtminstone sedan mörkret inträdt, här och der med ett krönt kungligt namnschiffer, i kolossala dimensioner förstås. Någon gång ökas det högtidliga i anordningen genom afbrännandet af flere lyckade fyrverkeripjaser, kanske äfven genom nägra bengaliska eldar, hvilka framställa föremblen uti ett rosenrödt skimmer. Det kan visserligen hända, att det regnar och att krutet då blir vått samt att den krönta namncehiffern får några stora svarta häl eller till och med alldeles slocknar ut och att det ej är tänkbart att hälla marschallerna vid lif, att borgmästaren väter ned sitt tal samt att frontimmerstoiletterna — tota!t förderfvas, hvilket allt är mycket förargligt, men man har likväl medvetandet om att hafva gjort sitt bästa, och konungen visar sig alltid lika nådig, vare sig att det är vått eller tort. Till sluts anländer högst densamme till provinsens betyiligaste stad, och der är naturligtvis festmiddag anordnad. Matsedeln gör sedan sin rund genom riket. Regementsmusiken spelar under hela middagen och gifver derefter konsert på stadshotellet, hvarpå dagen afslatas med en präktig sou per hos landshöfålngen, vid hvilken alla honoratiores af båda könen äro närvarande. Skulle någon möjlighet finnas och konungen ej hafva allt för brädtom, har man en stor bal dagen efter, och den balen gör epok i länet, så att tilldragelserna sedermera alltid beräknas efter som de inträffat före eller efter kungabalen, och det räcker i hela den konungens regementstid. Sedan börjar man på en ny tideräkning. Det kan visserligen hända att ett kungligt besök inträffar så ofta, att man ej kan räkna efter en utan flera kungabaler och då trasslar man in sig, men det gör ej heller något, blott balerna varit lysande och man ej trasslat in sig i fransäserna. Hafva tidningarnas läsare några gånger A rad sett dessa beskrifningar på kungliga -xer Och funnit dem lika är frän år, vare Pon en höge resande heter det eller det, St de deni utämtill och läsa dem al irig mera, De tänka ej ens pä dem oci tila ännu mindre derom. Det är åtminstone förhållandet i Stockholm, der mani den förflutpa veckan var så blaserad, att ej den ringaste uppmärksamhet fästes vid konptnsens nya resa. Det är möjligt att förhällandet är något annorlunda på andra stäl len, men derom bekymrar man gig icke i hufvudstaden, der man för närvarande mera sysselsätter sig med den eviunerliga bostadsfrågan, hvilken dock egeutligen icke är så rolig, som middagen i landshötdingsresidenset i den eller den glada provinsen, Vi nämnde i vår senaste veckoöfversigt något om kapitalister, som vilie bygga för folket och anmärkte att de tycktes anse en teater vara det första, som borde uppstå, Sedan dess har likväl Sv. Telegrambyråns Korresp., hvilken med berömdvärd noggrannhet egnar sin uppmärksamhet ät nya bygg: nadsföretag i hufvudstaden, en sysselsättning som dock hittills varit nästan en sine kur, upplyst oss om att Stockholms Byggnadsförening ej blott bygger en stor teater, utan äfven ämnar uppföra 44 större arbetarebostäder, ja att bolaget ej ens stannat vid blotta tillämnandet, såsom dock allmänt förmodats, utan -hunnit så längt, att till och med en sådan arbetarebostad är relan i det närmaste färdig. Det var i sanning en glad öfverraskning. Bolaget ämnar så jedes afhjelpa icke blott teaterbristen, utan ifven bostadsbristen. Men hvarför ej låta 088 förut få veta något derom? Det der pyggnadsföretaget på Kungsholmen har hittills bedrifvits i största, hemlighet, ja så hemligt, att då vi, för kort tid sedan fråsade ett par af bolagsmännen, förklarade le, att saken tillsvidare hvilade, men att teaterföretaget deremot vore i full fart. Hvilka skalkar eller hvilka okunniga bo lagsmän: Men se, hvad som skerstort, det sker tyst. ny Hufvudsaken är att ingen får nys om vår verksamhet, säger byggnadsföreningen. ;Tyst på tä! såsom det heter i operorna och I ovnnarhat i Mammon ötet, som började kl. 11 f. m. och endast afet Tr Hd aw AJ Lä s f: