Aftonbladet – 23 september 1873, sida 2

USE tid varit miv. Jag säger. ingenting om edra lefnadsplaner, ty sådant tal passar inte rätt vjd dödsbädden, men jag förtröstar på att hvar och en af eder skall göra sitt bästa för att behålla ert namn utan fläck och tadel samt frukta Gud och hedra er mor. Palade jag också ett helt är, skulle jag knappt ha något mera att tillägga. ter en stunds tystnad. Cosmo snyftade högt, Patricks tårar föllo en och en nedför hans kinder, och Huntley höll med krampaktig styrka fast i sängomhänget, men gret ej. Vare sig att lairden af Norlaw hade förtjent kärlek eller icke — det vissa är, att han under sitt li? hade varit älskad. Denna natt skall Huntley bli Livingstone af Norlaw, fortfor fadern, men verlden och hvad .dertill hör slocknar alltmera för mina blickar, mina barn; blott ett minns jag deraf och detta veta ni, att det år ifrån år gått alltmera illa för oss. Söken nu att ställa till på bästa sätt och hällen alltid fast vid detta hem och edra förfäders gamla namn. Melmar skall göra allt för att bringa elände öfver eder alla, det vet jag; — mycket mera borde jag säga, men mina krafter sjunka; jag kan ej talå vidare; tala med er mor, hon vet allt och hon skall för eder yppa alltsammans. Barn, när ni äro på ert yttersta, tagen eder då noga i akt att ni stödjen eder på den enda, fasta klippan, så att jag en gång mb återfinna eder alla. De trodde att han nu sagt dem sitt sista farväl. De lade honom sakta ned emot huf vudgärden; solen gick ned och aftonens skuggor föllo öfver dödsbädden och det bleka ansigte som i denna stund var hela deras vor. . f Nu blefvo ljus inburna i rummet; månen uppgick och det blef natt, men. alltjemt stodo alla qvar, Ingen kunde slita sig ifrån 7 Må