Aftonbladet – 22 september 1873, sida 3

ken hjelp af Norlaw, Och tröstad blef hon, ehuru tveksam och sörjande hon var. Sqvallersystrarna voro alla snart con amore inne på kapitlet om den beklagansvärda familjen. Min man säger att allt kommer att gå under klubban som säljas kan, både kreatur och bohag, sade murarens hustru. Melmar gaf sjelf vår John att förstå huru det hänger ihop. Jag kan väl tro att han har lånat Norlaw pengar, ty när han såg vallen vid Drystone, som skiljar hans egor från Norlaws, skrattade han på sitt konstiga vis och sade: En dugtig spark kunde vara nog för att den här skulle ramla, men den mä stå i hans lifstid. — Derför kunna ni lita på, vänner att det snart finns en adlig familj mindre i landet. Jag vill tro det, först när jag får se det, sade den gamla gumman; den enda af hela huset som liknar Norlaw sjelf, är yngste sonen; men om Melmar eller den Onde — som är hans tvillingbror, tror jag — mäktar bringa Huntley eller Patrik i sitt väld, för att nu inte tala om nådig frun, det skulle synas mig rätt obegripligt. Norlaw har alltid varit en slösare, inföll kryddkrämarens fru; då han var ung kunde ingen förstå hvart pengarna togo vägen för honom. Det var alldeles som de legat och brännt i hans ficka, tills han gjorde sut på dem. Åhb, hvad väg de vandrade, kan nog jag och andra fattiga berätta-, inföll den fattiga enkan, Prata inte, ni! sade den gamla qvinnan; Om någon skall kunna kärna till Norlaw, så är det visst jag, som var barnflicka hos gamla nådig frun vid Melmar och således ganska väl känner till hela hans lefoadsöde.! Nu skall jag låta er tå veta hela sanningen.