Aftonbladet – 22 september 1873, sida 2

visa sig temligen vanmåäktiga. Om t. ex. genom uppoffring af enskilde eller af det allmänna några s. k. arbetarebostäder brin: gas till stånd, så vinnes derigenom visserligen en liten tillökning i de tillgängliga bostädernas antal, men hvad förslår detta för en i stark och ständig tillväxt varande befolkning? Endast derigenom att den en skilda företagsamheten mer fallmänt finner sin räkning vid att vända sin uppmärksam het och sina ansträngtitgar åt detta håll, kan man påräkna att se behofvet fyldt. Men om således alla åtgärder, som affe mer eller mindre karakteren af välgörenhet, mäste i förevarande fall blifva otillräckliga palliativer, och om hjelpen ehdust är ati vänta af den enskilda spekulationen, så är det likväl oundgängligt att dess verksamhet icke försvåras eller hämmas genom konst lade hinder, lagda i dess väg. Sådana äre emellertid genom lagstiftningen verkligen hopade i vägen för byggnadsindustrien i hufvudstaden, och det torde icke vara vågadt att påstå, att så länge de få gvarstå, kommer bostadsnöden att blifva ständig härstädes eller åtminstone att fortfara intill dess staden upphört att gå framåt i rörelse och folkmängd. Stockholms stads byggnadsordning har länge haft ett enda hufvudsakligt syfte: att i möjligaste mån förebygga eller begränsa eldsvådor. För ernående af dettaisig sjelft mycke: önskvärda ändamål liar man stadgat ett byggnadssätt så dyrbart, att dess tilllämpni.g, i synnerhet under konjunkturer då byggnadsämnen och arbete varit dyra, gjort husbyggnad till en: föga lönande handtering, så framt det icke gällt uppförandet af byggnader vid väl belägna gator och platser, der för stora praktvåningar kunnat betingas höga hyror. 1870 års byggnadsordning har dertill genom sina visserligen välmenta och på beredande af tillgång på luft och ljus syftande föreskrifter om byggnadernas höjd och om den rymd, som skall till gårdsrum upplåtas, försvårat och förhindrat påoch tillbyggnader, samt så lunda bidragit till tomtvärdenas uppdrifvande. Det lider icke något tvifvel att denna byggnadsordning verkar förlamande på byggnadsindustrien I allmänhet här i hufvudsta den och särskildt på uppförandet af byggnader, lämpliga att hysa mindre bemedlade tamiljer. Vilja stadens myndigheter göra något för att förekomma en bostadsnöd, som icke blott bereder oss hvarje höst det sorg. liga skådespelet af en mängd menniskor, som sakna tak öfver hufvudet, eller som nödgar dem att sammanpacka sig i trånga och osunda boningar, söm blifva härdar för epidemier samt allt slags fysiskt och mora: liskt elände, utan som jemväl skall genom hushyrornas ständigt fortgående stegring verka hämmande på hufvudstadens utveckling och härifrån fördrifva den mångsidiga industriella verksamhet, som synes här vilja uppblomstra, så böra de utan uppskof söka hos K. M:t utverka, vare sig en revision af byggnadsordningen i sin helhet eller åtminstone en suspendering tillsvidare af en del af dess föreskrifter för sådana delar af huf. vudstaden, som ligga utem någon viss omkrets och der det finnes godt om byggnadstomter, men der det allde!es icke lönar sig att bygga på ett så dyrbart sätt, som byggnadsordningen föreskrifver. Men vi troatt det härvid icke lönar mödan att komma med några så obetydliga jemkningar i anspråken som dem, hvilka redan nu äro i byggnadsordningens 3 49 medgifna för hus å malmarne, som uppföras endast till två våningars höjd. I vär tankeskulle det icke ens vara synnerligen farligt att under vissa vilkor medgifva uppförandet af trähus på sådana stäl len, der det finnes godt om utrymme och der mellan husen plats kan lemnas för ett utrymme, stort nog att nägra löfträd der kunna planteras. Om sådana hus uppfördes af lätt virke och med billigt taktäckningsmaterial, borde de kunna åstadkommas för ett sådant pris, att deras uppförande blefve en vinstgifvande spekulation, och vi upprepa att det endast är derigenom som bostadsnöden kan varaktigt undanrödjas. Låt vara att under tidernas lopp ett och annat sådant trähus nedbrunone. Säväl egare som hyresgäster kunde skydda sig mot förluster derpä genom brandförsäkring, och någon större utbredning af eldsvädorna vore icke att befara om man iaktto ge försigtigheten act mellan husea plantera träd, hvilkas förmåga att skydda mot eld blifvit mångfaldigt bepröfvad. Och vi tro för öfrigt att det är bättre att hysa en dog befolkning i sunda bostäder, äfven om le erbjuda möjligheten af en och annan eldsvåda, än att blottställa samhället för alia de omedelbara och medelbara olägenheerna af ett ständigt växande antal husvilla och af en allt starkare öfverbefolkning i le nu för handen varande boningarne.