Aftonbladet – 22 september 1873, sida 2

STOCKHOLM den 22 Sept. Ju närmare man nalkas tidpunkten fö! nästa laga fardag här i hufvudstaden, dest talrikare blifva de tecken, som antyda, at bostadsnöden kommer att under instundande vinter blifva en anledning till allvarsamm: bekymmer för stadens myndigheter och öfve! hufvud taget för alla dem af hufvudstadens invånare, hvilka icke, om de blott sjelfve hafva det varmt och beqvämt, fråga föga eller intet efter huru det går andra, Vi rjafse naturligtvis icke nu de svårigheter, med hvilka de hafva att kämpa, hvilka tryckas af de i många fall så orimligt uppjagade hyrorna; vi tala om den stora mängd familjer af de mindre bemedlade klasserna, för I hvilka det icke är möjligt att ens mot en i förhållande till deras tillgångar mycket hög betalning skaffa sig en anständig bostad. Man hör från alla håll omtalas exempel på personer, som springa dag ut och dag in under fruktlöst sökande efter bostad till den stundande flyttnisgstiden, och det lärer icke slå fel att den 1 Oktober kommer att här i hufvudstaden finna en mängd menniskor, bokstafligen taladt, på bar backe. Af många skäl låter det sig icke göra att med armarne i kors åse detta förhållande och att blott egna det på sin höjd ett ofruktsamt beklagande. Icke endast menpniskokärleken, utan äfven omsorgen om eget bästa manar bär till eftersinnande af hvad som må kunna åtgöras för att undanrödja eller åtminstone i någon mån minska de antydda olägenheterna; ty vi befara att den, som anser att saken icke kommer honom vid, kan svårt missräkna sig. Att nu icke tala om den näring och utbredning en epedemi, sådan som den oss hvarje dag hotande koleran kan vinna derigenom att i en stor stad en mängd menniskor under den oblida årstiden kampera i berg och backar i stadens utkanter, eller söka skydd i eländiga uthus, eller, hvad som är föga bättre, sammanpacka sig på ett onaturligt sätt i små kyffen med namn, heder och värdighet af rum, så saknas det icke en rik erfarenhet derom, att tyfus och andra sjukdomar, som pläga uppstå till följd af osunda och öfverbefolkade boningar, sprida sig vidt utom de ställen, hvilkas ogynnsamma förhållanden alstrat dem. Frågan om hvad som under förhanden varande förhållanden kan och bör åtgöras, sönderfaller i två delar: den ena blir frågan om de tillfälliga mått och steg, genom hvilka olägenheterna af bostadsnöden må kunna för stunden i någon mån afhjelpas; den andra frågan om åtgärder att undan: rödja anledningarne till dessa olägenheters förnyade och ständiga framträdande. Redan förliden höst funno sig stadens myndigheter föranlåtna vidtaga särskilda tillfälliga anordningar för husvillas herbergerande. Att ett sådant myndigheternas omedelbara ingripande i saker, som böra utgöra föremål för den enskildes omtanka, är ur grundsatsernas synpunkt olämpligt, ligger för öppen, dag, och det var lätt att förutse att icke ringa olägenheter deraf skulle uppstå. Dessa uteblefvo icke heller och de skola säkert ånyo framträda om enahanda åtgärder förnyas. Men ordspråket nöden har ingen lag torde här få anses tillämpligt, och vi befara att, huru mycket som än . kan ur principiel synpunkt invändas mot enskildes kasernerande genom myndigheternas försorg, torde det nog hända att en dy. ! lik undantagsåtgärd äfven i år kan blifva!ls oundviklig. Om de husvilla blifva så tal-)i rika som det nu är anledning befara, lärer1 detta nog komma att inträffa. l Men om än för stunden ingen annan ut-, väg står till buds, torde likväl förtjena ta-lc 3as i öfvervägande om icke nägot kan åt-, söras till förebyggande deraf, att bostads-!t öden blir ett kroniskt ondt här i hufvud-,s N f 1 Ds f d e staden och att det blir en ständig, årligen vterkommande omsorg för vår fattigvård att ierbergera en del af befolkningen. VWVisserigen torde det ega sin riktighet, att behofet af och tillgången på bostäder efter hand skall reglera sig sjelft och att alla konstade åtgärder för att bärvid ingripa skola