Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

sjell. oo D. ORO Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 17 Sept. Efter gammal sedvana hållas stortbhingsva len i amten ungefär vid midsommartide: eller litet senare, i städerna deremot, fö fram på hösten, på det att de der bosatt: sjöfarandena må kunna få tillfälle att så tal rikt som möjligt deltaga i valen. Ett un dantag brukar vanligen ske med Nedevzes och Jarlsbergs amt, der en stor del at befolk ningen idkar sjöfart, och hvarest till följ deraf valen uppskjutas till senare på åre än i de öfriga amten. Om man undantage: dessa två samt norra Tarondhjems amt, de valet i år till följd af ett formalitetste har måst uppskjutas till midten af Okt. h: stortbingsvaleni samtliga amten nu försiggätt De ha nästan utan undantag, hvad dera: politiska karakter angår, utfallit till förmår för storthingsmajoriteten från 1868—73, til en del förökat denna i numeriskt afseende på bekostnad af så väl yttersta högern som yttersta venstern, Jaabekianerne, hvilka: antal på nästa stortbing torde bli alldeles försvinnande samt förstärkt henne med en dast arbetsamme och politiskt mogne män Boiräffande valen i de tre amt, som äter stä, räder intet tvifvel derom, att dessa i Nederer så väl som i norra Throndåhjems amt helt och hället skola komma att phi samma riktning, och att det endart är Jarlsberg, som någon ovisshet råder i detta hänseende. Emelertid ha i dessa dagar städernas val begynt. I Stavanger, som skickar två rep rosentantsr och senaste gången represente rades af en högerman sarat en al majoritejens mest framstående medlemmar, rektor Steen, ordförande för storthingets krönings deputation i Stockholm sistlidre vår, har man efter en het valstrid förkastat dennes senare och i hans ställe valt en ny person, som antagligen står högern närmast. Detta val har väckt ett visst uppseende, emedan ektor Steen var en gammal, erfaren och i lika bög grad för sin duglighet som för sin sjelfständiga karakter ansedd representant, och det egentliga skälet till hans förkastande måste sälunda sökas i hans politiska ståndpunkt, hvilken ofta har ställt honom främst i oppositiongmännens led. Valen i Throndbjem, Bergen och Kristiania stä nu ör dörren; i de båda förstnämnda städerna skola de försiggå den 24, här i Kristiania den 29 Servt.; hvar och en af dessa valkret ar skickar 4 representanter. Sä vidt man kan se, framställer sig vid alla dessa tre val ungefär samma fråga: om man skall förkasta hvar och en, som står i närmare eller fjermare förhållande till storthingsmåjorite ten och således icke ovilkorligt tillhör den yttersta högern, eller om man i främsta rummet skall välja män, som med erkänd duglighet förena moderata politiska tänkesätt. Skarpast och med den mest betecknande illustration framträder motsatsen mellan dessa två åsigter i Kristiania, då striden här förnämligast gäller, huru vida professorn, f. d. statsrådet O. J. Broch skall väljas eller icke. Under det att hanz val från exa sidan förordas med hänvisande till hans i så mänga riktningar bepröfvade utomordentliga duglighet, hans omfattande kunskaper och långa offentliga verksamhet, först såsom storthingsreprescitant för Kri stiania, derefter sksom medlem af regeringen, bskämpas det deremot af yttersta hö gern till följd af hans förmenade enighet med storthingsmajoriteten i vissa politiska frågor, i synnerhet med dennas önskan at genvomdrifva grundlagsförändringen om : tighet för statsråden att deltaga i storthinsots förbandlingar. Såsom man tordia min nas, tog Broch 1872 jemte armedepartementets chef, statsrådet Irgens, afsked, emedan hans såsom medlem af regeringen afgifna reservation till förmån för sanktion å denna at stortbinget beslutna reform lemaades utan afseende, och det är nu detta, som förnämligast lägges honom till last; ty man menar, att ban derigecom på ett otillbörligt nätt anderstödde det misstroendevetam mot regeringen, hvars närmaste anledning nämnda sanktionsvägran var. Han borde, heter det, ha lojalt stannat qvsr i regeringen, istället för att sälunda svika hexne. Hans beteende i denna sak, heter det vidare, blir så mycket oriktigare, som det var hans äreririghet, som år 1869 förmådde honom att ngö i regeringen, och hans afgång äter lerur år 1872 närmast var föranledd af hans känsla, att han icke var sin ställning såsom iepartementschef mäktig, så att den af honom ajvlf anförda politiska betänkligheten endast var ett svepskäl. Den andra sak, vari professor Broch skilde sig från regeingen, och hvilken nu framdrages af de .idningar, som vilja utestänga honom från storthinget, är den skandinaviska myntkonventionen. Såsom medlem af den här i Norge sist), höst tillsatta kommisrionen kom Broch, såsom bekant är, till det regultat, att Norge icke för närvarande borde ansluta sig till konventionen, utan i stället afvakta resultaterna af den allmänna europeiska utveckingen i riktning mot en sammanslutning i större grupper; och då gedermera storthinrets beslut i saken blef, att det godkände ienna uppfattning och underxkände regerinyens, ställes ban nu till ansvar härför säsom den, hvilken länade sin auktoritet till det kortsynta motstånd, saken mötte hos det radikala partiet, af hvars medlemmar ingen nda kunde berömma sig af att förstå desea ungelägenheters, Det är den härigenom sig; innenharanda bnrtisens för storthinoemajo8