Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

sofrum, till hvilka ledde en god och br-d trappa samt ett galleri, som på tre sidor omgaf förstugan. Husets arkitektur var enkel och högst regelbunden och ett lika stort antal fönster på den ena sidan sva rade precist emot samma antal på den andra. Trappan till öfra vÄniogen var enbringad i en rund utbyggnad åthusets bak sida, som högst upp slutade i ett spetsigt tak, täckt med bläskiffer och efter ortens seå i toppen försedd med en förgylld hane. Denna rundel, som, sedd från kuliens högsta punkt, glimmade vackert bland trädgärdens fruktträd samt den en vhaing höga köksflygeln vid sidan af boningshuset voro de endåz drag som afbröto bostadens flärdlösa, systematiska epformighet. Ehuru det var i Juli månad, just under bögsommaren, som denna berättelse war sin början och ehuru solen lyste klart på träden, på vattnet och på det gamla slottets gråa murar, såg allt tyst och dödt ut vid Nerlaw. Rullgardinerna voro uppdragna i förmaket, hbhnsets bästa rum, ehuru solskenet strömmade in genom gafvelfönstret och hugmodern ingaluada plägade öfverlåta sin vackra golfmatta att skonlöst biekas af solen. I matsalen voro deremot gardinerna icke uppdragna; det märktes tydligt att ingen af familjen äpnu varit inne derstädes denna morgon; vid busmodrens ländstol och lilla arbetsbord vid VA fanns ej heller någon som kunde MRla ett vaksamt öga på köksdörren. Detta hade ock varit obehöfligt; husets båda tjenarinnor höllo sig stilla och tysta på sin palts och voro för ingen del böjda för att söka sig några förströelser. Marget, den äldre af dem och hvilken hade den ansvarsfullare tillsynen öfver hushållet, rörde sig afmätt och varsamt och med dämpad röst, emedan huspigan Jen