Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

byggnad med oerhördt tjocka murar och I högst upp fönsteroppningar i jemna rader, liksom på ett fängelse. Der nedanför, ända från grunden och till lika höjd med den öfra väningen i det nyare koningshuset, synes ingen enda dörr, icke en fönsterglugg, blott jemna, tunga, kiumplgå murar. Det gör ett underligt intryck att skåda denna besyngerliga, gamla ruin midt ntiett fredligt, odladt Jandskap, der ingenting nur mera harmonierar med dess råa styrka och intet finns, som pöminner om de tider och faror, som glorde ett äylikt fäste nödvändigt. Men, om icke opnat, bevisade det ätminstone att Livingstonerna varit riddare och betydande män under de dagar, då gränslandet var en osäker vistelseort och af denna anledning, om icke för annat, hölls det gamla slottet i heder af den nu lefvande mr Liviogstone, rätt ättling af sir Roderick och sir Authony, ehuruväl han numera innehade endast en ringa Bterstod af sitt fädernegods och jemte Bin familj bodde i det mindra, i senare tider byggda huset. . Denna bostad var till utseendet föga bättre än en vanlig förpaktaregård och i verkligheten ingenting annat. Porten ledde in i en rymlig förstuga; på ömse sidor om denna låg ett ganska stort rum med tre fönster; fyra af dessa fönster hade utsigt öfver gräsplanen och strömmen, de båda återstående voro gafvelfönster. På den sidan, som låg åt det gamla slottet, var en utbyggnad, smalare än sjelfva huset, anbringad, som innehöll kök och hvad dertill hörde och från gafvelfönstret i förmaket hade man tillfälle att hälla skarp utkik åt köksdörren, som ständigt stod öppen. Öfre vånins gen innefattade ett tillräckligt stort antal