Aftonbladet – 16 september 1873, sida 3

SOBER ra sig äfven en konstindustriel Wienstil, hvars egendomlighet skall framgå af det följande. Naturligtvis yppar den sig först och mnärmast hos dekoratörer och möbelsnickare, hvilkas arbete står i närmaste samband med arkitektens. Midtelpartiet i transeptet inom österrikiska afdelningen gaf en klar bild både af Wien-dekorationens företräden och af dess förirringar. Bernhard Ludvig hade här exponerat en sängkammare, hvars bruna väggar bildade en ton med det bruna träet i möblerna, som voro lätt behandlade med guld; mot denna varma mörka ton lyftade sig på ett egendomligt kyligt sätt öfverdragens och alla textila föremåls blåa färg; under en het dag kändes det formligen svalkande att betrakta dessa färger och man kunde längta efter att kasta sig på sängens blåa dynor som efter ett bad i kyliga blåa böljor. Härtill slöt sig en matsal i grönt och brunt, der de varma tonerna verkade lika inbjudande till huslig trefnad. Lingt mindre tillfredsställande, ehuru utstyrd med furstlig prakt, föreföll den sammastädes exponerade sängkammaren af I. Haesa Sohn, mörkbrunt trä med blått och silfver. Den öfverlastade prakten stämde ganska väl med det helag blomstrande barockstil, men man kunde icke rätt finna trefnad mellan dessa på alla håll hotande dekorationsutväxter. Anton Fixs egyptiska salong med praktfulla intarsia möbler gjorde med sitt beräknade perspektiv, sina allt för mångfaldiga detaljer och sitt nästan pinsamma, i dagen lagda sträfvande efter stilrikhet trots all den beundran det måste väcka, intet fullt tillfredsställande intryck. Det hela blef oroligt, just emedan det ville gifva för mycket och rikligt. Ett i varm grön ton hållet rum med djupt brunt möblemang och mörkröda öfverdrag, deri endast en blå skärm motvägde det varma intrycket (från I. Felix), gjorde deremot ett förträffligt dämpadt intryck, lika som Sandor Ligmund Jarays eleganta boudoir i rosa och hvitt med rikt förgylda renaissancemöbler, efter ritning af Benve nuti, skulle utgöra en skatt af högt värde äfven för den mest förfinade dam. Bland den rika mängd at tilltalande föremål som fanns inom denna afdelning skall jag ännu erdast nämna ett kaminparti med rikt ut skuren kaminvägg, tallrikar och kärl öfver kaminen, ett massivt bord och stolar framför densamma i rikaste renaissance som den mest poesirika komposition såväl i formsammanställning som i dämpad varm färgton, Firma: Friedrich Otto Schmidt friher Schmidt Sugg. En målare skulle kunna använda partiet i sin helhet som den tacksammaste interiörbild, så fullkomligt tilltalande verkar det; det finnes icke en färg: ton, som behöfver röjas eller dämpas, icke en linie, som behöfver höjas eller lämpas. Som en kuriositet af ej ringa verkan måste jag slutligen nämna Bambergerg röksalong, ett roligt lekverk, der väggarne och golfmattan härma tobaksflätningar, gardinerna äro hållna 1 cigarrfärg, under det avasterna bildas af tobaksblommor, en fris längs väggen visar hela tobakens behandling, skörd, försändning och fabricerande, sofforna och stolarne äro i en mot det bruna mildt af tonande grå färg, majolika-tallrikar bilda medaljonger på väggarne, scbackbord och och cigarrskåp pryda rummet, hvars midt upptagas af konversationssoffor med en mellan dem uppstigande uppsats. Pris 15,000 fl. Jag skyndar nu att ge en kort förteckping på de mest framträdande möbelsnickerier, för att så raskt som möjligt komma till konklnsionen, Hör finna vi då; Dubell Söhnes berömda firma med en skänk och en dörr i renaissance, präktig och allvarlig, Robert Kleyhonz, inläggaingar af perlemo och gu!d i ebenholz, skuret med löfsåg, C. Rudrich, skänk med karyatider och kolonner samt talrika figurutskärningar i Louis XIV-barock, Thausig komp., blomsterbord, Aloys Juchs, kontormöblemang med skrank. enkel men nobel form i ljust trä, med en marmorskifva för myntutbetalningar, Franz Oppeit, pilasterfyllniugar i tidig renaissance, venetianska motiv efterbildande ornamenti ken i Maria de Miracoli, Bihlmeyer, kamin efter ritning af den berömde mälaren Makart med ett qvinnohufyvud af denne mästare i midten och plastiska figurer på sidorna, C. H. Ulrich jun., spegelramar med bred fyllning efter egen ritning. Vi tillägga vidare med behörig reservation A. Kangils jättelika säng med skulpturer, den nedre delen onekligen vacker, men den öfre för tung, stor och barock, isynnerhet den öfver hufvudgärden anbragta naturalistiska fruktbilden — ett sannt tantalusqval för den isängen liggande, samt Schönthalers dörr och dörrinfattning i hvitt och guld, ädel stil, plötsligen afbruten genom naturalistiska djurfigurer såsom pilasterfyllning. Genom betraktandet af det bästa i denna rikhaltiga samling, hvars minsta del jag här bunnit uppräkna, får jag ut följande facit. Wiensnickerist har för längesedan kommit på det rena med träets sanna natur; det tvingar icke mera materialet in i svängda former, som st:ida emot materialets textur, den räta linien som grundiinie är ensamt rådande; och dermed är det första och nödvändiga vilkoret för en verklig trästil uppnådd, Denna stil använder pu wienaren vidare på ett klokt sätt. Han inser att för sittmöblerna är beqvämlighet det första vilkoret. Näst efter att tillfredsställa materialets fordran, söker han att tillfredsställa ändamålets. Då träets räta linier ej kunna smyga sig begvämt efter menniskokroppen, tillfredsställer han denna genom stoppningen. Men dermed är han nödvändigt hänvisad till renaissancens och efter-renaissancens former. Allt, hvad som heter gotik, romanskt, byzantinskt o, 8. v,, med andra ord allt hvad som heter historisk stil, är uteslutet sålänge det ej är förenligt med vär tids kultur och dess fordringar, och vår tids kultur hvilar på och är ett barn af renaissancen, då den nästan kan sägas stå i motsats mot gotiken och de öfriga medeltidsformerna. Derför spelar renajssancen hufvudrolen — gotiken ingen alls, Sålunda lägges det mera vigt vid en inre harmonisk stil än vid en historisk stil; endast då kommer det historiskt-korrekta fram i dagen, när denna inre harmoni bygges på former, hvilka samman: I Rd na mad älduna Hummensadarn Wärn Bära na