Aftonbladet – 16 september 1873, sida 3

Ingen? Jo, kanske Blasieholmskyrkan som genom den midt emot belägna folktea tern skulle få tillfälle till en konkurrens hvilken ej kunde utfalla annorlunda än til kyrkans fördel. Det påminner oss om kon kurrensen mellan Bradlaugh och den engel ska högkyrkan, hvilken i den förflutna veckan inträdde i en ny afdelning. En gång gingo vi i S:t James park i London en sön dagsförmiddag och hade tråkigt, d. v. s. att vi skulle haft tråkigt, om det icke funnits så många predikanter i parken, men litet hvarstädes stod en andlig talare och höll ett nätt föredrag. Några hade dussintals åhörare omkring sig, andra knappt ett halft dussin, men det kom sig kanske deraf att de förra stodo i skuggan, oeh det bänder verkligen att äfven London kan hafva en solskensdag, då det käns besvärligt att stå midt i solbaddet och höra på en predikan. På ett ställe vore till och med hundratals åhörare församlade omkring en predikant. Hvad är det för en prest? frågade vi. Det är ingen prest. Detär Bradlaugh, svarade en af åhörarne. : Huruvida det verkligen var denne ryktbare radikal, veta vi icke, men han talade mot statskyrkan, och så kunde man ju taga honom för Bradlaugh, lika väl som för någon annan. I utkanten af församlingen gingo predikantens motståndare och sökte värfva anhängare åt sig. Några bjödo på en vida skuggrikare plats i parken, somliga använde andra lockelsemedel, kanske till och med ett stop porter eller some brandy. Vi vilja visst icke påstå, att dessa vär! vare voro utskickade af den engelska högkyrkan, ty hon borde väl vara allt för gentlemanlike att begagna dylika lockelsemedel, men äfven sådant anses möjligt i England. Visst var att den anti-anglikanske predikanten hade så många åhörare, att ban gerna kunde dela med sig, synnerligen som han höll ut i flere timmar, hvilket icke alla hans åhörare förmådde. I den förflutna veckan beslöt Bradlaugh att begifva sig till Amerika för att äfven der hålla föredrag mot den engelska högkyrkan samt naturligtvis också mot konunsadömet. Ingendera tyckes hafva någon egentlig jordmån i Amerika, hvarför det borde vara temligen öfverflödigt att der företaga nägot korståg mot dem. Emellertid ir den engelska högkyrkan icke rätt säker på att ej Bradlaugh kunde få fullt hus ve: ster om Atlanten lika väl som på hafvets stra sida, och derför reser en anglikansk oredikant samtidigt med radikalen och i afsigt att följa denne öfver allt och predika just motsatsen af hvad han predikar. Uppräder Bradlaugh i Newyork, så är den hög zyrklige predikanten färdig att också uppträda i Newyork på samma timme i en näroelägen lokal eller på timmen derefter i samma lokal, och reser radikalen till det Mlägsna vestern, så följer anglikanen hosom tätt i spåren. Kanske att de slutlisen för besparings skull resa i sällskap och dela kostnaderna, liksom man någon säng ser andra agenter göra, fastän de resa ör konkurrerande hus. Saken förtjenar fterföljd. En svensk läsareapostel kan ju också dela kostnaderna med högkyrkans ;resterskap, i fall det senare skulle finna ig befogadt att skicka ut några motläsareolportörer. USERS