Aftonbladet – 16 september 1873, sida 3

KR en och annan hufvudstadsbo, som klockan nio på morgonen sticker upp hufvudet ur salongen på en af de ångbåtar, hvilka då anlända till staden, kryper in isin regnrock och ilar öfver landgången för att sköta sina urbana åligganden. Klockan hal? sju på aftonen synes samma hufvudstadsbo i sam ma regnrock ila ned till samma ångbåt och skyndsamt krypa ned i samma salong, i hvilken hans morgontimme förflutit. Han far ännu ut på landet, ty han skall hafva vaInta af sitt sommarnöje. Hasselbacken täflar ännu med framgång med sina konkurrenter inne i staden och skulle otvifvelaktigt göra det, äfven om damkapellet aldrig funnits till, men med detta kapell är segern naturligtvis ännu säkrare. Det är i allmänhet icke så lätt att stå emot ett vackert fruntimmer — det är åtminstone en mycket utbredd äsigt men huru mycket svårare skall det då icke vara att ej röras af ett vackert fruntimmer, som loc kar de ljufvaste toner ur ett väl stämdtinstrument, och huru rent af ogörligt att visa sig likgiltig, då det icke är ett enda frun: timmer och ett enda soloinstrument, utan en hel mängd fruntimmer med en hel mängd väl stämda instrument i den mest glänsande belysning i en vacker natur och med en har: monisk samklang, som ovilkorligt tilldrager och fängslar, szamt då buffetten ej är långt borta! Har Stockholm en gång beslutit sig för att -flytta in, och dit sy!tade onekligen den förflutna veckan, så stänger Stockholm sig likväl icke inne ännu på någon tid, utan tillbringar sina aftnar på Hasselbacken el ler i Kungsträdgården, Strömparterren eller Berzelii park, under väntan på att säson gen en gång skall börja. Teatrarne äro visserligen icke tomma, men de befolkas tills vidare nästan utesiutande af resande, som ännu ej sett Droitningens gemäl, vid hvilken den egentliga hutvudstadspubliken ledsnat för länge sedan, eller ännu icke gjort bekantskap med Kusinerna, hvilka nyss nämnde publik just aldrig räknat bland sina gunstlingar. Helsotillständet inom de kungliga teatrarnes personal fortfor äfven under den förflutna veckan att vara föga till fredsställande. De extra atfischerna voro lika talrika, som under veckan förut. Men hvad gör det så länge främlingsverlden ännu är att påräkna? Der en stockholmare har köpt biljett till Faust, vill han också höra Faust-, men den som bor på Rydberg eller Kung Carl har lika mycket nöje af Fra Diavolo eller någon annan operett, och derför inverka de extra affischerna alldeles icke på antalet af teaterbesökande, och väl är det för kungliga tea tern, hvilken behöfver samla kapitaler för att sedan hafva något atvt lefva af, när den stora Folkteatern drager hela Stockholm till Schwielerska tomten. Det är ej grundlöst hvad som anförts om denna teater, skulle tomten ocksä vara något vattensjuk eller åtminstone innehålla åtskilliga nautiska lemningar, hvilka vid gräfningen i den förflutna veckan kommit i dagen. Något måste görag för folket! utbrast för någon tid sedan en kapitalist, hvilken var i förlägenhet för pengar. d. v. 8. icke visste huru han skulle fördelaktigast placera sina kapitaler, och han fick snart på sin sida åtskilliga andra kapitalister, som voro i samma fördömelse. Man öfverlade både länge och väl samt kom sintligen till den åsigt, att man borde bygga för folket, Det var en god id6. För hvarje qvartal, ja för bvarje vecka blir det allt svårare att finna husrum. Vi haredan förut någon gång vidrört det ämnet. När man derför hörde talas om att några kapitalister ville bygga för folket, trodde man att fråga vore om att bygga bostäder till billigt pris, och man lyckönskads sig dertill, ty när det talas om att bo billigt, vill litet hvar vara folk. Men hvad inträffade? Om berrar kapitalister verkligen tänkt på att bygga hus, der man kunde bo till skapligt pris, och det är ju möjligt att de funderat nägot ät det hället, så öfvergåfvo de snart den idn. De ville göra något för folket, de ville bygga för folket och derför beslöto de att bygga en folkieater. Det är åter igen ett bevis på att vår tid icke är så materialistisk, som åtskilliga påstå. Hade dessa kapitalister tänkt endast på de materiella behofvens tillfredsställande, så hade de bygt helt vanliga små hug, der man kunde hafva fått tak öfver hufvudet både natt och dag. Men huru prosaiskt hade detta ej varit. Hvad hade derigenom gjorts för det estetiska sinnets upp: odlande hos massan? Då hade arbetaren kansko helt dåsigt gått hem och lagt sig om qvällarne elier, hvilket också är möjligt, gifvit ut sina pengar för att ligga obeqvämt itre timmar på femte radens sida på k. Stora teatern eller hänga på andra raden i Södra teaterns car long eller sitta under taket på Mindre teatern. Vi måste akta oss för att arbetaren förfaller i den krassa materialismen, sade kapitalisterne. Han förtjenar rätt dugtigt med pengar och har alltså bröd. Låt oss ng äfven gifva honom skådespel Och derför håller man nu på att bygga den stora folkteatern vid Blasieholmsgatap, snedt emot kyrkan. Då den teatern blir färdig, kan man der, till oerhördt billigt pris naturligtvis få tak öfver hufvudet tre timmar hvar oxda afton, och det är sannerligen en god sak, ty sågom förhållandena nu äro, finnes det folk, som ej har tak öfver hufvadet en enda timme någon enda qväll. Först teatrar och sedan bostäder! Det är den nya statsekonomiska princip, som utgör grundtanken i ett af våra byggnadsbolag. Jngen har rätt att beblaga sig doröfver, ty hvar och en, till och med en ka: pitalist, må åtnjuta sin frihet. Men tänk, om det skulle visa sig, att det vore en fördelaktigare affär att bygga boningshus än teatrar! Tänk, om bebofvet af en sådan der folkteaier ieke vore så alldeles trävgande! Tänk, om herrar kapitaljster den gängen skulle hafva kalkylerat orätt! Hvem kommer då att beklaga dem? Folket naturiigi: vis, d. v, g alla de som lefva i sitt anletes svett och förtjeka ätt bra med pengar för närvarande, men likväl icke hafva tak öfver hufvodet. Då de ligga och frysa i Tyskbagarhergen eller i uthusen här och der i stadens utkanter, skola de utropa: Det var bra ledsamt att vi icke fingo gå ar a LR o