Aftonbladet – 13 september 1873, sida 3

-Itade midt ibland våra medmenniskor, me; vårt höpp gäckades ännu någon tid förs i följd af storm och motvind, sedan i följ Jaf vindstilla. I tre nätter sågo vi Sydney Åfyr, utan att vi voro i stånd att närma oss TOmsider den 6 Februari fingo vi en sva; vind och började nalkas värt efterlängtad mål med snäckans hastighet. Färden ute? ter Australiens kust var ytterst intressant och den egendomliga naturen visade sig me! och mer. Klockan 6 eftermiddagen mött oss en ängbåt 3 eller 4 mil utanför Sydney head. Nu närmade vi oss hastigt hufvu det, Inloppet är storartadt, omgifvet a höga klippor, försedda med fyrtorn. Sydneys hamn är ansedd för den största och vack raste i hela verlden, och för min del kan jag ej tänka mig att någon skulle kunna öf verträffa densamma; De höga klipporsa, som bilda ingången, de leende vikarne och öartie derinnanför, de skogbeväxta höjderna, öf. versållade med tusende täcka villor, den stora staden, bygd på höjderna i bakgrunden, allt gör ett outplånligt intryck. Vianlände just vid solnedgången. Redan utan: för shufvödet signalerades den första båten, medförande tärtygets post, tidningar samt några vänner till kapten: De helsa: des med stormande jubel, och i korus ljödo ropen: Hvad nytt? från Europa? från England? Snart tillkännagafs nya båtars annalkande: lotsbäten, the healths officers boat, sthe ctistom officers boat oo. s, v. samt en oändlig mängd enskilda båtar tillhörande vänner till passagerarne eller andra, som intresserade sig för att välkomna det länge och med oro väntade engelska fartyget. Det blef ett lif och en rörelse, en ecitementaan like! Hvilket pratande, hvilket frågande! Öch dertill den herrliga aftonen, den nya vackra naturen, det storartade skeppet, som, omgifvet af allt detta lif, sakta gled in i den vackra hamnen, allt var så hänförande, att till och med de stela efigelsmännen befunno sig i sjunde himlen. Glädjen kunde läsas i allas ansigten, och hvar och en uttryckte den på sitt sätt; under sång och jubel nedtogo sjömännen seglen för sista gången; Att gå till hvila var länge omöjligt, vi sutto på däck änder gladt samspråk, till dess småningom den ehå bäten efter den andra lemnade fartyget, och allt åter började blifva tyst. Följande morgon efter intagen frukost togo vi en båt, som rodde oss fram genom hamnen omkring fyra engelska mil till staden. Det var högst egendomligt att färdas fram här mellan öar och uddar samt skåda den nya yppiga natur, som öfverallt framträdde för vära ögon. Allt bar högsommarens fägring; Ärstiden motsvarade första dagarne af Augusti hos 088; i följd af ett ovanligt ymnigt regn rådde len frodigaste grönska; de höga vackra nöereiträden voro öfverhöljda med tusendetals blommor, alla frukter hängde nu mogna på sina träd, och söderns praktfulla mångskifande färgspel visade sig i all sin glans. Det föreföll mig, som om jag efter en kort lelvis obehaglig dröm hastigt uppvaknat i Aladdins underbara trädgårdar med de gylene frukterna, Snart anlände vi till sta len; den ger vid första anblicken intryck af n fullkomligt ergelsk stad, men om man ppnar sina ögon för detaljerna, finner man ätt, att här är fråga om något helt annat a, ganska hastigt fann jag mig öfvertyga m, att en ny verld med ett helt och hållet gendomligt lif framträdde för mina blic ar. RB. L.