Aftonbladet – 13 september 1873, sida 3

eller åtminstone måste han lära sig att medelst en liten bit svart bröd eller en pipa dålig tobak hålla hungern på afstånd. Dock kunde jag se, att han nu hade blifvit lycklig. Lilly bad honom aldrig komma in till sig. Hvarje ord de vexlade skedde genom de öppna fönstren, med den smala gatan löpande emellan dem. Under hela denna tid arbetade han ihemlighet på hennes porträtt; han hade pu dragit sig längre in i rummet med sitt staffli för att vara ur sigte för oss, så att jag kunde ingenting se, men de små svalorna berättade mig allt om honom. Mellan fåg-! larne och blommorna finnas inga hemligheter. Mot slutet af sensommaren inträffade en eå märkvärdig högtidsdag som att Lilly tog sig ledigt för ett göra en utflygt till den gamla lummiga Vincenne-skogen, En af grannarne på nedra botten, en fattig qvinna som gjorde pappersblommor, hade lofvat att sitta hos den gamla numera sängliggande mormodren, medan Lilly var borta. Jag saknade henne oändligt under hennes tvenne dagars långa frånvaro, men gladdes på hennes vägnar öfver den korta hvila hon njöt från sitt träldomslif. Je reste: tw ten: vasr, säger rosen till fjärilen i poemet, och så sade jag i mina, tankar till henne. Lilly gick med några andra unga flickor ut för att njuta af den friska luften, det vackra vädret, de grönskande ängarne och tvenne dagars frihet. Då jag hade varit ensam några timmar, kom Renå direkt ifrån sin kammare upp i vår och höll en tafla under armen. Med raska, nästan ljudlösa steg skyndade han upp för trapporna. låste varsamt upp dörren, stannade på tröskeln