Aftonbladet – 13 september 1873, sida 3

Från en resa till Australien (Bref från en resande landsman.) i, Sydney den 12 Febr. 1873. Fredagen den 7 Febr. kl. 10 1. m. lanc steg jag på Australiens jord efter en ovar ligt gynsam resa. Samtliga befälet ha förklarat att det aldrig haft en så ängenär färd, Visserligen hafva vi ofta haft gansk äftiga stormsr, men de hafva aldrig vari f någon svårare beskaffenhet, titan snarar liknat frisk vind; vi bafva aldrig vari hotade af isberg, ej lidit at nEgon öfver drifven köld o. 8. v. Deremot har vår rex iföljd af motvind och vindstilla varit ovar ligt långsam, och vi hafva användt 2 ve kor mer än medeltiden för en dylik res: Hela färden har varat 107 dagar. Jag slutade mitt förra bref i närheten a eqvatorn. Den 3 Dec. korsade vi eqvator och dagen firades med festmiddag. En da lyckades vi med kikare på 20 mils atstån upptäcka Trinidads ödsliga klippa, och dett var den enda Bkymt af land, som vi un der 100 dagar kunde få i sigte. Efter at under 18 dagar hafva passerat den heta zc nen, inträdde vi den 10 Dec. återi den tem pererado, och klimatet blef efter hand all svalare, Julveckan befunno Vi oss sydves om Goda Hoppsndden. Sjelfva jnlaftone; var det jemförelsevis ganska vackert väde och jag kunde tillbringa en god del af da gen på däck. Vi roade oss med stt sök fånga albatrosser, de vackraste och störst: sjöfäglar jag någopsin sett; en fullväxt hål ler 12—13 fot mellan vivgspetsarne. De är mycket eftersökta af sjömännen för sina dyr bara skinn; vi lyckades verkligen fånga et par. Om bord fanns naturligtvis intet, son påminte om dagens betydelse. Om nattei utbröt den häftigaste stormen under hel: resan och rasade juldagen samt några afd närmaste .dagare, . Då det tillika var temli gen kallt, läg jag hela dagen ensam i mir hytt, och vindens tjut samt vågornas fruk tansvärda dån voro den gåpgen min julmusik Genom mitt fönster såg jag, huru vi än höj des på toppen af en våg, och hela det stor mande hafvet låg då utbredt för min syr än äter i nästa ögonblick sjönko ned i ett afgrundslikt djup, och de väldiga vågorna bildade då höga murar för min blick, Hela dagen låg jag ensam, med undantag af att då och då ett hufvud visade sig how do you do, mr L? — Den 28 Dec passerade vi Goda Hoppsudden, hvilken syn tes mig göra fullt skäl för sitt ursprung liga hamn: Den stormiga udden. Vi be unno oss nu i Indiska oceanen. Härrådde ull sommar; vår juldag hade äfven varit vår midsommardag, men hvilken midsommar och hvilken sommar! Vi styrde fortfarande mot sydost, emedan vindarne der äro star. kare och gynsammare. På Atlanten hade vi öfverhufvud seglat 100 engelska mil dag igen, på Indiska oceanen tillryggalade vi 200, ja, en dag ända till 312 mil! Det förefaller mig, som om vindarnes håla skulle vara vid det södra polarlandet; säkert är, stt den kalla sunnan derstädes har sitt emvist. Luften blef allt kyligare; vi hade . allmänhet 10—15 C., men slutligen nedjönk temperaturen till 109 i våra hytter; Å däck var det mycket kallare! Resan pöfver Indiska hafvet var i många afseenden lik den öfver Atlanten: här visade sig hvaar och hajar, .praktfulla södersken och örst och sist den nya himlen, på hvilken trålar södra korset och ändra för 0ss kända konstellationer. Den 27 Januari klockan 12 middagen upp: äcktes, att vi endast hade 40 mil till närnaste land (Tasmanien). En gosse sändes senast upp i högsta masttoppen på utkik; inden var stark, och vi ilade fram mer än 0 mil i timmen. Klockan 3 eftermiddagen jöd första gången röpet land, och med ;vilken glädje och jubel detta mottogs, torde ndast de kunna ana, som i 100 dagar drifit omkring på de vida hafven. Under hela ärden öfver Indiska hafvet hade vi icke sett tt enda segel. och intet spår af mensklig illvaro. Nu trodde vi oss med ens förflytRR AR VAR ae eld TR Bj s R GM