Aftonbladet – 12 september 1873, sida 3

Ul a dan. BA 1 stas han på däck endast klädd i en tunn rock. ; Han reser tillsammans med sin brorson mr .j I., en ung skotte, som i likhet med mig sjelf .begifver sig till Australien för att återvinna sin helsa. Af familjerna tycker jag mestom mina grannar mr och mrs H tb. De äro bosatta i AuIstralien, och frun är infödd (dock ej inföI ding!). Han är en vänlig man och hon bidrager mycket till ett angenämtsällskapslif. Om aftnarne idkas vanligen musik, och mrs H—th har en vacker röst som hon ofta läteross höra. Själen i allt är dock kapten Cargill, som i alla afseenden vet att fylla sin plats. Han förstår att vid alla tillfällen gifva sina befallningar lika lugnt, som om han satt i sitt hem i London, och han är alltid vid det bästa lynne, uppmärksam och vänlig. Det är naturligt, att nästan alla dagar äro hvarandra lika. Vid soluppgången vaknar jag vid det förfärligaste väsen: Det är hela manskapet, som trampar öfver mitt hufvud, sysselsatta med att putsa däcket. Eu väldig spruta öfveröser detsamma med störtsjöar, och 20 till 30 qvastar komma i rörelse. Snart upphör det, och jag somnar ånyo för att väckas kl. 8 af första frukostringningen. Om jag orkar, stiger jag upp, och kl. !29 kallas jag af den andra klockringningen till frukostbordet. Sedan jag intagit min plats och 15 gånger sagt gond morning, Återstår blott att tillfredsställa sin hunger, för hvilket ändamål man eger tillgång till 3 rätter lagad mat m. m. Då mältiden är fullbordad, tager man sin stol och en bok samt begifver sig upp på däck. Hvilken herrlig dag! är det första ord hvar och en yttrar, då han får se den klarblå himmelen, den lätt k.usade, solbelysta vatterytan och mötes af den milda, rena bafsluften; endast den stackars mr H. slår upp kragen och säger med jämrande stämma: rather cold to day. På den stormiga nordliga delen af Atlanten var allt öde och tomt, men sedan vi kommo söder om Lissabons latitud, blef deti hast lifligt; vi kommo nemligen pu i beröring med den stora handelsvägen från Gibraltar till Afrika och Amerika. Somliga dagar hafva vi sett mellan 10—15 fartyg fjerran vid horisonten. Detär ett otroligt stort nöje att med en skarp och god kikare leta rundt den vidsträckta syn kretsen, hvar man kan se nägot segel uppstiga. År något fartyg jemförelsevis nära, börjar man språka med hvarandra på sjömansspråket, d. v. s. genom flaggor, och detta kan ega rum på ett afstånd, inom hvilket en vanlig menniska knappt kan urskilja seglen. Samtalet kan understundom räcka en timme, om man har mycket att säga hvarandra. Det är egendomligt och alltid roligt att på detta enda sätt kuana meddela sig med sina medmenniskor. Hvarje konsonant har sin flagga; genom att upphissa 2—5 flaggor kan man säga hvarandra en mening och på detta sätt framställa frågor och svar. En nationels bok meddelar, hvilka flaggor som skola användas för hvarje tanke och namn. Med ett norskt fartyg, Gude, språkade yli för ett par dagar sedan och fingo veta hela desg historia, Vanligen är den första önskan att sända helsnjngar till tidningarne i London från Windsor Castle, hvilket ionebär en helsning från alla, som befinna sig ombord på detsamma. Sedan man derefter sagt hvad man önskar, sänder man sin välönskan för en lyckosam färd och helsar hvarandra med nationalflaggan. Ofta kunna vi språka med fere fartyg efter hvarandra, och allt detta tillgår så lifligt och följes med sådant intresse, att man glömmer tiden, och först middagsklockan påminner plötsligt att förmiddagen är förliden. Ett annat nöje börjas ungefär half tolf; då framtagas allebauda fysiska instrumenter, och det gäller att bestämma tiden samt derefter longitud och latitud, fartygets hastighet och mera dylikt, Ofta roar man sig med att först efter egen beräkning söka bestämma ett och annat och sedan se, huru nära man lyckats komma sanningen. Sedan förmiddagen på detta eller dylikt sätt förflutit, intager man sin middag. Med afseende på rätternas mängd och omvexling är intet öfrigt att önska, och om de ock ej äro lagade i min smak, så torde jag ej härför bafva rätt att kasta nägon skugga på vår bhedervärde, svartskäggige kocks kompetens för sitt vigtiga kall. Mest betänkligt synes mig hans sätt att tillaga soppa, och jag vore frestad att tro, att ban lärt konsten från de gamla spartanerna. Med kockens kollega, bagaren, är jag ej heller fullt nöjd, ehu;u hans oafbrutna nit i sin verksamhet fordrar all aktning: hvarje morgon bjuder han oss på varma, färska bullar, och hvarje afton på rostadt hvetebröd. Efter dessa små reflexioner öfver det minst intressanta af allt, kan det vara tid på att lemna middagsbordet och Bter begifva sig upp på däck. Nu börjar man roa sig på bästa sätt, några spela quits, ett slags kortspel; andra sätta sig i en grupp och skämta; man bjuder hvarandra på konfokt; man tager fram allehanda saker att roa hvarandra med, 0. s. v, Jingelsmännenl: äro beundransvärda förmågor att kunnal: förse sig med allt, som kan vara angenämt ; och roligt för en resa. Sedan man på detta sätt tillbragt ett par timmar, stiger mr G. upp, skjuter undan sin stol och går bort! och ställer sig att skåda mot SV., det är solnedgången, som stundar. Sjelt följer jag ; gerna hans exempel, ty här är ett skåde lt spel, som är ett af de vackraste, naturen(4 erbjuder... Vanligen sänker sig solen, om-! gifven af nägra lätta, purpurfärgade skyar, och härvid uppstår mot vattenytan det-prakt-, fullaste färgspel. Kl. half 6 har solen för-l; svunnit och det börjar då hastigt mörkna. Vanligen öfverdrages himiem småningom afl1 mörka, dystra moln, men äfven i detta fale let erbjuder den en praktfull anblick, då! len speglar sin allvarliga uppsyn i vattnet. q Den 24 Nov. Nära gon vecka hafva vild seglat i passadvindarne, och en frisk, varm la bris för oss ständigt framåt Sukrjag 10 eng. )! mil vario timme. Jag vistas hela dagen Y i SN g e p np k b ä k på däck, der jag sitter i skuggan afde vida seglen. Oaktadt det icke är någon biåst, vaggas vi dock af väldiga yågor. Den 22 Nov. inträdde vi i den heta zonen och idag befinna vi oss endast 179 norr om eqvatorn; men det oaktadt råder ännu det behaglipaste, ljumma klimat, alldeles lagom på sjön, j, dock äro naturligen solstrålarne tryckande, lr hvarför man håller sig i skuggan. — Hai-jv