Aftonbladet – 12 september 1873, sida 3

börja blifva talrikare och större, Under de mörka aftnarne stråla de med en förunderlig glans i skeppets kölvatten, som liknar en klar eldflod så långt ögat kan skåda, och skarpt-begränsad från den mörka hafsytan. Om himlen är klar, upplyses den vanligen af talrika stjernfall, hvilka erbjuda ett praktfullt skådespel. Hela hvalfvet har stundom varit upplyst af strålande meteorer, som från alla båll korsat hvarandra. Den 29 Nov. 69, 16 nordlig latitud. I går afton var luften mer än vanligt qvaf och het. Himlen var öfverdragen med mörka moln och hela natten var vinden obetydlig. Gång efter annan upplystes rymden af åskviggar, som från alla håll frambröto ur mol non och spredo ett bländande sken. I dag fortfar himlen att vara mulen och vinden att vara stilla, men åska och blixt äro försvunna. Jag satt på däck som vanligt Hastigt uppsteg ett moln vid horisonten och närmade sig. Sjömännen skyndade att förse sig med vaxdukskläder, alla fönster tillskrufvades, alla stolar och annat löst kastades undan, och inom några ögonblick var orka nen öfver oss. Regnet öste ned i en myckenhet och med en häftighet, som är egendomlig för tropikerna; samtidigt kastades fartyget på sidan och framdrefs nu i lig gande ställning af de häftiga vindarne. En dylik orkan varar vanligen omkring en timme högst, och sedan den rasat ut, kännes luften alltid ren och behaglig. Vi hafva nu mera dygnet om en värme, som motsvarar 279 C. Man går klädd i tunnaste sommarkläder och måste undvika hvarje ansträngning för att ej smälta. Inom kort passera vi eqvatorn och hafva då tillryggalagt ungefär en tredjedel af resan till Sydney.