Om planen till en monarkisk restauration i Frankrike medelst en sammansmältning af de legitimistiska och orleanistiska partierna, en restauration, hvilken en tid af de rojalistiska tidningarna så storordigt omtalades såsom säkert förestiende, men nu tyckes stå i vida fältet, yttrar tidningen Re publique francaise: Mötet den 5 April, såsom den moraliska ordningens tidningar kalla det, eller för att tala tydligare, det besök grefven af Paris gjorde hos sin kusin grefven af Chambord, synes icke ha medfört de resultat, som rojalisterne väntade af de orleanske prinsarnes underkastelse. Rojalisterne hoppades, att då den yngre li niens anspråk voro undanröjda, den legitima monarkiens återställande icke mera skulle möta några hioder. De räknade på, att i nästinstundaude November månad alla fusionister, alla de fiender till republiken, som icke äro bonapartister, skulle skynda att ställa sig bakom sina prinsar, likasom desse stälde sig bakom sin konung, och att sålunda det bourbonska husets öfverhufvud skulle med acklamation återkallas till sina fäders palats. Det är såluada Union och Gazette de France uppfordra majoriteten af den 24 Maj att bestämma sig mellan republiken och monarkien. Men de telegram och berättelser, som underrättade Frankrike om försoningen mellan Louis Philippes och Philippe Egalits ättlingar och her. tiginnan Carolines af Berry son, ha icke mottagits med samma glädjs af nationen som af de trogne, hvilkas idger och känslor representeras af Gazette de Franca och Union. Ostridigt är, att hos de demokratiska befolkniogarna i våra stora och små städer såväl som på landsbygden, hos bourgeoisien såväl som hos folket och till och med inom armön, 1 städerna uti Bretagne såväl som i qvarteren uti Lyon och Paris, en känsla af ogillande framträdt och allmänna meningen upprest sig, då man vågar förkunna, att det var frågan om att återställa monarkien med gudomlig rätt och gå tillbaka bortom den 4 September, bortom den 24 Februari 1848, ja till och med bortom Julirevolutionen. Ministrarne i kabinettet af d. 25 Maj ha icke kunnat misstaga gig härpå. Så illa underrättade de än kunde vara, och så främmande deras prefekter än voro för det stora flertalet af valmän — de måste dock, desse ministrar, se den påtagliga verkligheten och inse det oöfvervinneliga motständ, som Henrik V skulle möta, om han försökte återeröfra sitt rike, och de fruktansvärda faror, sam skulle blifva en följd af en restauration, som genom ett parlamentariskt votum påtvingades 1873 års Frankrike, Å andra sidan ha bonapartisterna och alla personligheterna inom det gamla orleanistiska partiet, hvilka grefven af Chambord säkerligen skulle aflägana från makten i trånens och altarets intressen, hyllka de icke äro nog hängifne, genast fattat, att de skulle störtas i en afgruäd afimpopularitet genom sina okloka och blinda hunds. förvandter. Inom de bonapartistiska tidningarau Oc venstra Centerns tidningar, hvilka sistnämnda företrädesvis äro fästade vid hr da Broglies kabinett, se vi nu ett arbete försiggå, som har till syfte att kasta en glömskans slöja öfver intrigerna i Augusti måned, att förmå förgaraliggen att återgå till sina förra beslut, uppskjuta till en tidpunkt, som aldrig inträffar, pröfningen af dessa konstitutionella lagar, hvilka hon åtagit sig att behandla under den månad, som föl. jer närmast efter hennes forier, att fort sätta provisoriet i oändlighet, att uppskjuta hvarje afgörande beslut, att hålla