Aftonbladet – 12 september 1873, sida 2

liga tron att ingen uppmärksammade henne ihennes enslighet, brydde hon sig icke ofta om att draga den för. Hon observerade honom aldrig i hans mörka kyffe och jag ville ingalunda förråda honom. Allt sedan verlden skapades hafva rosorna varit tystnadens blommor Rosen är ju äfven kärlekens tolk! Hvem är han? frågade jag min förtrogne, vinstocken, hvilken hade lefvat vid den lilla gatan i femtio år och kände till alla der boendes historia. Han heter Ren6 Claude, fick jag till svar; vär en man med snille, men mycket fattig; han är en ung artistz, fortsatte vinstocken, och kommer från södern. Hang anhöriga äro Guider bland Pyrengerna. Han är den störste bland svärmare, bar lärt sig sjelf mångahanda ting och är mycket vältalig, Det finns en liten klubb på baksidan af det hus, omkring hvilket jag slingrar mina rankor, och der har jag smugit in några späda skott vid fönsterposten. Iuckorna äro alltid slutna, iy det är aflag förbjudet, att män sålunda i hemlighet mötas. Der talar Rez med ett öfverlägset snille; en klar ström af valda ord flyter öfver hans läppar, hans ögon glänsa af hänförelse och hans röst är ömsom dof lik åskans mullrande, ömsom ljuf som vemodsfull musik. Ehuru gammal jag är, värmes och tjusas jag dock af hans snille, Han målar dessutom väl, det hafva de tvenne svalorna som bygga vid hans fönster berättat mig, men jag förmodar hans sträfvanden blifva af ringa framgång, ty ingen bemärker honom och han häller nästan på att svälta ibjäl. Han är ännu ung och känner sig i stånd att nära hoppet ati kunna uträtta stora ting för den verld, som icke bryr sig ett