Aftonbladet – 12 september 1873, sida 2

gen i förvaltningen, när till och med befattningar, hvilka obestridligt och obestridt hafva hela karakteren af sinekur och vid första tillfälle borde indragas, likväl bibehållas, så saknar det ej sin berättigade förklaring, om från representationens sida möter ett motstånd, sådant som det nyss antydda, hvilket eljest säkerligen skulle uteblifva. Vi erinra om generalkrigskommissarietjensten i armåförvaltningen, som man för ett år sedan hade ett godt tillfälle att indraga, men som man likväl, om än efter aågon tvekan, ej hade hjerta att skilja sig ifrån. Om man nu förfar på samma sätt med presidentbefattningen i kommerskolle gium, skall det för visso blifva omöjligt att med några giltiga skäl bemöta den allmänna mening, som häri skall se en åtgärd nyttig blott för den lycklige aspiranten. Hvem denne skulle vara, har ryktet också vetat förtälja; man uppgifver grefve Hen ning Hamilton. Skulle verkligen en af så många och mångfaldiga, politiska och icke politiska värf upptagen man kunna med dem förena äfven presidentembetet i ett kollegium, så göres näppeligen mera vitne behof om embetets synnerligen lättskötta beskaffenhet. Det har äfven sagts, att härmed skulle af sex en besparing för tredje hufvaudtiteln. Grefve Hamilton, som för nio till tio år se dan lemnade den diplomatiska banan eller åtminstone sin dåvarande diplomatiska anställning, har sedan dess från ministerstaten uppburit en s.k. expektanslön ä 4 800 rdr. Då de under denna långz tid timade förändringar å de Förenade rikenas sändebudsplat ser icke föranledt, att man i någon ny diplomatisk anställning gjort sig till godo grefve Hamiltons talanger, har i detta fall, liksom för öfrigt i flere andra, hvarom vår utrikesbudget närmare upplyser, begreppet expektanslön fått en betydelse, hvartill man visserligen ej kan sluta från det enkla orda förståndet, i ty att den mera synes närma sig till betydelsen af lifstidspension. Vi kunna väl fatta, att man vill afbjelpa detta oegentliga, officiella språkbruk, men den af ryktet förkunnade åtgärden, som skulle medföra, mot en besparing af 4800 rdr på ett häll, en onödig utgift af 9000 rdr på ett annat, torde ej vara för all kritik oätkomlig.