Aftonbladet – 12 september 1873, sida 2

terna för att fullgöra sina beställningar Vid den lilla lampans matta sken, det omå lade bordet vakade hon sålunda utan klagan och knot öfver sina stora och små asklock, och om äfven det lilla hufvudet, kring hvil ket de upplösta flätornas rikedom böljade ned, sänktes allt mer och mer ju längra nat ten framskred, tillät hon dock dldrig sömnen taga väldet så långe hon hade något af sitt förelagda arbete ofullbordadt. Hon gat ej vika för trötthet och hehöfde jngen uppmuntran till ständaktighet, så kär Och oafvislig var henne pligten att sjelf skaffa föda och kläder åt den varelse, som var ställd under hennes skydd. Mångahanda frestelser hade lik törnen skjutit upp på hennes väg, ty hon var vacker och oskuldsfull, men stoltheten och dygden voro hennes säkra värn mot hvarje fara, och den fiörblef derföre utestängd frän hennes lilla bo, Så observerade en natt min granne midt emot henne lutad öfver sitt arbete — och då han hade sett henne en gång, såg han ofta efter henne och fann henne nägtan all: tid lika träget sysselsatt, med blicken oafvändt fästad på sina askar. Jag,som kunde sträcka blicken långt in i håns kammare, såg att han målade en tafla afalltsammans, hvarpå jag, fågeln i burgn, den lilla, dun kelt lysande lampan, Lilly med silfverörrin garne och sitt behagligt nedböjda hufvud, i lifliga öch trogna färger så småningom fram. trädde, Hvarje dag målade han utan uppehåll på taflan och hvarje qväll blåste han ut sitt ljus, slog sig tyst ned vid sitt fönster och blickade under många timmar oaflätligt in till oss, Lilly anade ingenting af allt detta hevakande, hon hade visserligen satt upp en liten gardiu af hvitt tyg, men i den fullkom