Aftonbladet – 11 september 1873, sida 3

I Newyork meddelar IOlJSEES JiPe. tåga Arn kx mycket besynnerlig process; det är fråga om on läkare, som är anklagad för att ha huggit i styeken en färgad man, en neger, som varihans jenst. Doktorn heter Isaac Collins West, och hans nseende som lärd man, ehuru blott 29 år gamval, är redan stort. För någon tid sedan to; an en lifassurans, till sin bustrus förmån, p itt lif till ett belopp af 125,000 dollars. På det hustrun så fort som möjligt skulle comma i åtnjutande af den nyss nämnda sumnan, hittade West på ett nytt medel. För att 1tfinna detta medel, en så grym handling, forrades det verkligen amerikansk inbillningskraft. Han utspridde öfverallt, att han uppfunnit en af sådan kraft, att om han ville tillställa en ;xplosion deraf i ett bebodt hus, så skulle denna rerka till den grad, att icke en skinnbit skulle innag qvar på en menniskokropp och man skulle möjligen kunna fastställa dess identitet, t så tympad skulle den blifva. Han införde till och ned i sitt labaratorium flera personer för att ör dem förklara verkningarne af detta nya förtörelsemedel. På morgonen den 5 Dec. 1872 egde en förfärig explosion rum i hans laboratorium. Hela efolkningen i staden Dover skyndade till olycksstället. Sedan mar lyckats släcka den eldsvåda, som följde på explosionen, anträffade man bland vinerna af laboratoriet en menniskokropp eller snarare en bål, utan hufvnd, armar och ben. och a hvilken ej en bit hud ianns qvar. Mrs West örklarade dock bestämdt att hon igenkände sin mans kropp. . Alla menniskor trodde, att dev olycklige doktorn fallit offer för sin egen uppfinning, men midt all bedröfvelsen fann man dock on tröst i den vissheten, att åtminstone enkan, tack vare sin mans försigtighet att taga assurans på sig, ej dana på bar backe, utan finge sine 125,000 lollars. Men assuransbolag ha alltid varit mycket ny: fikna af sig. De voro ytterst nyfikna på stt få veta på hvad sätt dr West ggentligen mista sitt lif och se här hvad de upptäckte: På olfver påträffade man först en qvantitet krut liggance 1 en liten hög; vidare. då man närmare undersökte den döda kroppen, kom man under fund med, att lemmarna icke genom explosionen blifvit lösryckta, utan af en skicklig hand afsågade. Derigenom fick man en förklaring orsaken till mrs Wests likgiltiga beteende vid åsynen ar liket eller bålen. Den unga frun hade s nts mycket lätt taga den stora förlust, som dra bat henne, och icke heller hade hon visat sig upprörd af den ohyggliga katastrof, som gjorthenne till enka. Således — man insåg huru hon kunnat i den vanställda, stympade bålen igenkänna sin mans Kra an började nu forska efter hvem den var, som blifvit offer för explosionen i dr Wests ställe. Undersökningen härom konstaterade att en neger med namnet Turner, som var i Wests tlenst, hade spårlöst försvunnit. . Man trodde först, att ban hade flytt efter att först ha dödat sin husbonde, men man kom snart på andra tankar, man antog att den obyggligt stympade bålen vär just pegern Turner, som blifvit ördad af dr West. Tre dagar efter brottets upbtäckande fick man bevis på att rättvisans.tjenare icke misstagit sig; och detta bevis var doktorn sjelf, som frivilligt infanti pig och begärde att bli häktad af fruktan för att bli lynchad i Harrington, dit han förklädd ankommit och der man ej talade om någonting annat än explosionen i Dover. West inställdes den 3 sistl. Juni inför domstol och der påstod han, att haga domestik velat bestjäla honom, att han blifvic öfverfallen af honom och att han till sjelfförsvar dödat honom. s Vi meddela följande stycke ur hans berättelse ärom: Jag var i mitt laboratorium och arbetade. Plötsligt vände jag mig om. då jag såg att Turner hade en hammare i hand. Då han märkte att jag observerat honom, skrek han: (Hf mig er plånbok eller dödar jag er!Jag fick fatt i en tung hammare af jern. som låg tätt invid mig, men i samma ögonblick gaf ban mig ett slag med hammaren, hvilket stukade min hatt, men ej träffade mitt hufvud. Jag hade böjt mig ned, jag rätade nu upp mig och jag gaf honom ett slag med jernhammaren, men jag träffade blott bakre delen af halsen nära örat; han föll omkull och jag tror icke att han andades en enda gång derefter. Soleu gick just ned i detta ögonblick. Negern hade fallit på sida, jag kände honom på pulsen, han var död. Det hade ej varit min afsigt att döda honom, blott att sätta honom ur stånd att döda mig. Jag lät kadavret ligga qvar och begaf mig till hotell Fontaine och sonperade der. Jag återvände ej till laboratoriet mer den dagen. Den anklagade har sedermera berättat i den mest lugna ton, hur han styckat sitt offer i bitar. Mr Wests advokat har sökt beviss, att hans hufvodman vore galen och att ban följaktligen ej vore tillräknelig för sina bandlingar. West blef frikänd, emedan han dödat negern till sjelfförsvar, men ban kommer att åtalas för anstiftandet af mordbrand i bebodt hus. Vill man veta hur Tribune förklarar denna besynnerliga utgån; af rättegåpgen? Ingenting är enklare: saldrig hänger man någon som dödat en svart man.s — Kinesiska tiggare och fiskare. (Ur bref från Kina till Kj nhavnsbladet Dagens Nyheder.) Den kinesiska staden Foochow (eller Foochow-foo), som säges hysa halfannan million menniskor, är som alla andra kinesiska städer smutsig och stinkande, med låga, dåliga trähus, trånga, snuskiga gator och många hundar, svin och menniskor. Tätt nedanför det og jr qvarteret leder en väldig stenbro öfver floden, ett imponerande verk, som säges vara öfver 2000 år gammalt, men som ännu står såsom ett mäktigt vitnesbörd om de gamle kinesernes skicklighet. Öfver denna stora bro, som är mer än 700 fot lång, böljar hela dagen en tät skara kineser till fots eller i täckta bärstolar och en otalig mängd tiggare försvårar kommunikationen genom att begära almosor, hvilka de vanligen beredvilligt erhålla af kineserne. Foochow finnes en ofantlig massa tiggare. De bilda ordentliga korporationer och skrån med egna lagar och de tolereras af myndi heterna. De bära ingen hårpiska och ha håret okammadt och oklippt. de ha vanligen blott en trasig halmmatta att skyla sig med och äro så vämjeliga, att åsynen al dem är nog att göra en menniska sjuk. Af de 20,000 hederliga medlemmarne af dessa skrån, som finnas i Foochow. lär icke förekomma en enda, som icke är behäftad med någon otäck smittosam sjukdom, och det är derför eller ingenting ovanligt att se döende och döda menniskor ligga på gatorna. En af mina vänner har försäkrat mig, att han en het sommardag räknat icke mindre än fem döda menniskor, alla tiggare, på en sträcka af omkring !, dansk mil. Jag har sjelf sett en usel, sårbetäckt, mensklig varelse ligga stendöd midt på en mycket trafikerad gata, utan att de förbipasserande brydde sig om honom, och der fick han ligga till dess mandarinernes soldater på deras nattliga rond anträffade honom och skaffade honom bort. Dessa nattpatruller anträffa nästan hvarje natt en eller flere döende eller döde tiggare på den ofvan omtalade bron. Vid dessa tillfällen göres kort process. En man fattar i hufvudet, en annan i benen och ett-tu-tre! öfver barrigren med honom, ned i den sjudande och forsande floden, der kroppen genast drages ned i malströmmen. Är karlen död — så mycket bättre. är han ännu vid lif, så dröjer det i alla fall icke länge innan det är förbi med honom. Det är derför mycket vanligt att få se döda kroppar hänga tvärs öfver djonkernas ankartåg, utan att man företager något vidare än att skaffa dem derifrån igen med en lång bambustång, så att de kunna drifva bort till ett annat ställe. Tätt nedanför bron kan man bli vitne till ett rätt egendomligt fiske. På en liten och smal flotte, sammansatt af några bambustänger, står en nästan naken kines, försedd med en lång dubbelbladig åra, med hvilken han med stor skicklighet manövrerar sin enkla farkost. Framför sig har han en korg, afsedd till förvaringsställe för fångsten. Här och der på flotten sitta några stora, fula fåglar, de så kallade Cormorons, alla tama och afseada för fiskfångst. Då fågeln upptäcker en fisk i vattnet, dyker han ned med blixtens hastighet och kommer ofta först efter en half minuts förlopp upp till ytan med fisken i sin näbb. Förgätfves söker fågeln att sluka sitt byte: en jernring, som sluter tätt kring halsen, förhindrar den att svälja. Fiskaren griper Comovronen om hufvudet och tager från honom fisken och det hungriga djuret ser sig ånyo omkring efter pytt byte, som likaledes, när ban fått det, tages från honom och kastas i korgen. — Transporten af till Sibirien dömda. De het ben förändringar, som nyligen blifvit i Ryssand ini förda vid transporterandet af till Sibirien ett va kert bevis på den i Ag RR ÅT