Aftonbladet – 11 september 1873, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Tidningen Nya Dagligt Allehanda för den 26 Aug. innehåller en ledande artikel med öfverskrift Frågan om lotsningen i Öre sund, som så ensidigt och hätsktbehandlar detta grannlaga ämne, att insändaren anhåller — i eder ärade tidning, som visat sig med lugn kunna bedöma detsamma — få plats för: Ännu ett ord i lotsfrågan. N. D. A:s bevisföring är bygd på en falsk förutsättning, hvadan det icke är un derligt att den kommer till falska slutsat ser. Dess förutsättning knyter sig till frå gan: Hvad förstås med att Öresund är ett fritt farvatten? I hvad afseende beröres 1857 års internationella traktat och dess bestämmelser af deklarationen den 14 Aug. detta år? Med ett fritt farvatten menas här: ett farvatten, som ej får stängas för allmän sjöfart — med undantag af natur ligtvis dä krigiska förhållanden nödvändigt dertill tvinga — ett farvatten der ej tull eller andra afgifter af den eller de strand egande staterna må upptagas; ett farvatten der ej heller lotstvång — det är skyldighet att taga lots, eller förbud att gå utan lots — påtvingas den sjöfarande. Huru blefvo nu dessa vilkor tillgodo. sedda enligt 1857 års traktat, och i hvad afseende kunna de vara våldförda eller förringade genom den senaste deklarationen i lotsfrågan? Låtom oss tillse detta: Öre sund är ej stängdt, utan öppet för alla nationers så väl örlogssom handelsfartyg, alltså fritt. Öresundstullen är genom fri köpning upphörd och friheten att taga lots eller icke är uttryckligen medgifven alla nationer. Men står ett enda ord uti 1857 Ars traktat, som förklarar friheten i Öresund vara liktydig med den ena eller an: lira statens lotsningsrätt? Nej, helt naturligt blef denna fråga alldeles icke berörd i traktaten. Man må väl beklaga detta, men let kan ju nu ej hjelpas. Och om man noga granskar underhandlingar i och för traktaten, skall man inse att samtlige Eu ropas länder funno med sin fördel så öfver. ensstämmande, att i Öresund ett ordnadt lotsväsende redan fanns till, att de icke det ringaste tänkte på upphäfvande eller ens frägasättande af den häfdvunna rätt Danmark ansågs ega tilllotsningens uteslutande bestridande, och hvad Sverige särskildt beträffar, så tyder beklagligen allt på att det då ej önskade underkastas bördan af en lotsningsskyldighet, som skulle förorsaka atgifter, hvartill lotsverket ännu hvarken sgde, eller ens ansågs hatva utsigt att få nödiga medel. Det var således från tullen Sverige friköpte sig, ej till lotsningsrätten. Denna hade ej med 1857 års traktat att göra. Dermed vilja vi ingalunda uttala den mening att ej en högre rätt, likasom en större statsklokhet, bort bereda fullkomligt lika rättighet åt båda strandegarnes lots: verk i alla delar at Öresund; men då nu Danmark, trots de långa, nyss slutade un derhandlingarne, ej ville ingå härpå, och då ingen traktat, opartiskt tolkad, knade binda Danmark till en sådan eftergift, ifrån hvad det ansåg sig tillkomma, så kunde ju ingen främmande stat förmå det dertill an norlunda än antingen genom krig, eller ock genom vädjande till annan makts eller eu ropeisk skiljedomstol. Att förklara Dan mark krig för en så jemförelsevis under ordnad fråga, hvem kunde väl yrka sådant: Om N. D. A. verkligen skulle finna att här föreligger en krigsorsak, må tidningen då jemte de med henne liktänkande inom pres sen, frimodigt och öppet uttala sin mening Detta vore ätminstone ärligt spel — om än oklokt. Men vi trotsa N. D. A. och hvarje annan, att våga framkomma med ett sådant påstående, och om så skedde, då tvifla vi verkligen på att man skulle få Sveriges all. männa mening med sig. Nej, äfven de blad hvilka högljuddast kalla sig antiskandinavi ska, skulle rygga tillbaka från att för: ett sådant språk, visserligen ej af fruk tan för det lillå Danmark, men af fruk tan för att synda emot — sundt för nuft, som, om än stundom omedvetet, ligge: på botten hos hvarje tänkande menniska Det andra alternativet, eller ett vädjand till en eller flere utländska makter, had vissserligen varit förnuftigare, men bord äfven undvikas, redan af det skäl att domen: utfall varit minst sagdt oviss, emedan de en TVR RR REA TR AR VR RR RR