Aftonbladet – 11 september 1873, sida 3

borgen, elleratt vederbörande exsekutorer och domare skulle betänka sig, innan de på del egarne tillämpade den ansvarighet, som 2 af 15 kapitlet handelsbalken stadgar; men en sådan föreställning vore oriktig. Nämnda lagrum, som bestämmer en bo lagsmans skyldighet i afseende å bolagets skulder med uttrycket ansvara, innefattar ovilkorligen en skyldighet för bolagsmannen att, då bolaget icke uppfyller sin förbindelse, densamma genast infria; ty, den som ansvarar för en annans förbindelse, förfallen å en viss dag, måste vara skyldig att sjelf uppfylla densamma å samma dag. om hufvudgäldenären, fordrad derför, ej fullgör betalningen. Denna skyldighet är i så måtto olika med den som en borgensman ingår. som denne, om han ingått enkel borgen, endast har åliggande att gälda hvad hos gäldsnären kan brista, och, om han ingått borgen som för egen skuld, kan fordras, utan ait ens gäldenären blifvit derförut kräfd. Icke kan man väl antaga, att domare och exsekutorer skulle af af konsiderationer för förhållandera handla emot tydlig lag och den praxis, som i århundraden varit följd, och icke heller eger regeringen i Sverige. såsom i England, att för tillfället, på eget ansvar, suspendera lagen. Emellertid finnes det ett nära till handen varande sätt att både för allmänheten och delegarne i en privatbank afhjelpa de värsta följderna deraf, att en privatbank råkar i konkurs. Det vore nemligen genom en lag, som stadgade, att, der sådan bank inställde sina betalningar, regeringen skulle utnämna en kommission, som :toge bankens affärer om hand oci, efter ett öfverslag af desam ma, hos delegarne pro rata parte genast atskrefvo och infordrade ett så stort belopp. som erfordrades för att göra stånd mot for dringsegarne. Genom en sådan åtgärd blefve icke blott allmänhetens utan äfven delegarnes rätt och fördel tillgodosedda. Allmänheten,som inne hade bankens förbindelser, vunpne sin betal ning fortare och säkrare, än som nu blefve fallet utan lagsökningar, besvär och kost nader. Bankdelegarne vunne en hvar för delen att ej nödgas betala mera än sina andelar i det belopp, som erfordrades att fylla bankens behof. Tusentals rättegångar och lagsökningar skulle undvikas. Dessutom skulle genom ett sådant stad: gande en annan fordel vinnas, som icke vore den minsta, den nemligen, att den i samhället allt mer och mer uppväxande demoralisationen icke skulle vinna ny näring genom de försök, som säkert flera enskilda delegare uti en i konkurs försatt privatbank skulle anställa, för att undandraga sig betalnings skyldighet. Jag hoppas derföre, att vederbörande söka ofördröjligen åvägabringa en lag i den syft ning, jag nu antydt. Stockholm den 1 Sept. 1873. 0. A. Beckman.