Aftonbladet – 10 september 1873, sida 2

har hans skola ej hunnit blifva så fnllkom lig i öfverensstämmelse med hans uppfatt ning och föredrag. Dessa senare äro i de flesta hänseenden sådana som man gerns söker hos en oratorli-sångare, och han vi sade också i det sköna parti, han här hade att återgifva, alla de honom till buds stå ende goda egenskaper. Det var på ett hög tidligt, innerligt och stämningsfullt sätt som altoch bas-partierna skänktes åhöraren, och då tenoren äfven förstod att genom konst närlig uppfattning väcka deltagande, då sopranen fröken Ceyani är en ungdomlig sångerska med musikalisk naivetet och behagfullt föredrag, om ock ännu ej rik på erfarenhet inom oratorli-stilens område, då len talrika till mera än 300 personer upp: sående kören och af omkring 60 musici väl sammansatta orkestern på ett både af estögonblicket och af det djuptänkta inne: Allsrika mästerverket inspireradt sätt skötte sina uppgifter, så kunde ej annat vara än att det hela under den förtjenstulla ledningen framstod i sin fulla skönhet och skänkte åhörarne en sabbatsafton af vögstämdt och gripande allvar. Den andra dagens konsert började med len ovanskligt sköna och alltid herrligt anlående Leonoraouverturen af Beethoven, varefter uppfördes den nya, af den molerna musikaliska kritiken särdeles omhuljade kompositionen af Max Bruch, scener ir Odyssgen för kör, soloröster och orkester. Max Bruch är en af de yngre tyska komonister, som för närvarande göra mesta ppseende. Det är den Schumannska rikt ingen som beherpskar honom så väl som ohannes Brahms, hvilken af ett stort parti nses såsom den främste bland de yngre yska komponisterne, detta så mycket hellre om redan Robert Schumanns förhoppningsalla yttranden om den då blott 16-krige nglingen började fästa den allmänna upp rärksamheten på honom, Hvad nu Bruch eträffar, så är han verkligen begåfvad ried åde stor virtuositet i skrifsättet och en viss nergisk framställning af sina i egentlig