Aftonbladet – 6 september 1873, sida 3

ofta drvpit af blod. Af en väldig elefantfot ha må fort en pall, hvars dyna är öfverdrage: med leopardskinp; kanske kommer ofta en vac ker föt att hvilä på denna otympliga klump som nedtrampat dschunglernås palmer och för stört hinduernes risåkrar. Vidare ser iman prakt fulle betar från djurens jätte; de bhärstamin: från den. vafiefet af den indiska elefanten, son kallas dahntelah öch utmärker sig genom sit stora, föga uppåt böjda elfenben; det tyngst stycket deraf torde väga 60—70 , met man hat äfven fått betar. som vägt 350 stycket; må man Härgfi inbillningen konstruera hela skelet tet af en dylik iskogarnes herrskare. Ytter gare finnas här skallar a? gauren, den vilda in diska tjuren, som icke väjer tigern och är bergs bygdens mest fruktade jagtdjur, hvilket inger ensam jägare vågar gå till mötes. Hornens egia form och böjning tillåter ingen förvexling mellar andra representanter för familjen bos. räktiga dryckeshorn ha bufflarne i Hindostans sumpigå iåpland släppt till; såsom man vet äl här hemlandet för desse djur, hvilka förekomma både vilda och tämda; de ätvendrade försti den dunkla forntiden till Persien. der redah Alexander den stores krigshär träffade på dem; mycket se nare kommo de genom sarazenerne till Syrien och Ecypten ; på monumenternas i sistnämnda land taltika bilder, hvilka ända i den:minsta detalj illuströra ät gamla folkets hela lif och lefverne. finver man ingerstädes bufflar, lika litet som kameler; i våra dagar äto båda Nildalens mest anlitade lastdjur. Till Europa könt buffeln genom asiatiska herdars invasion och tyckes först ha gjort sig hemmastadd vid nedre Donau; i Italien infördes han enligt diakonen Paul Warnefrieds vitnesbörd år 596 under Agilulfs regering. Jagion på vilda bvufflar är ytterst farlig, emedan det retade djärst ursinnigt och blindt rusar på sin angripare för att döda homom; man har exempel på, att buffeln har försökt taga en elefant få sina horn, hvarvid han natufligtvis kom till orta. Andra trof6er förtälja om lyckliga jagter på antiloper och hjortar; de förre äro representerade af vackert grenade horn. Väl beredda leopardoch tigerhudar samt solfjädrar af argusfasanens fjädrar follständiga samlingen af de indiska jagttroferna. en midt emot befinner sig ett annat mindre glasskåp, som än ytterligare kompletterar det förstnämndas innebåll. Här set man prydliga Jjusstakar af hjortfötter, skrifbordsgartityrer af babirussas väldiga betar, toilettskrin af leopard skallar och annat dylikt; vackrast deribland äro dock solfjädrarne. till hvilka hela skinn af de malajkis:8 argosfasanerna och de praktfulla spepep bliftit använda sålunda, att det amskjutande hufvudet titgör medelpunkten i Tudggrrkeln, under det att fötterna tjena till skaft. — Pt manuskript. I den holländska afdelnikgen. red hvilken utställningen af landets ostindiska kolonier är införlifvad, finns ett manuskript på berk. Det består af flere hundra blad. alla försedda tnied skrift på sanskritspråket. De särskilda barkarne äro pressäde och lagda på hvaranda, och till band har manuskriptet två träskifvor, af hvilka det öfre är förmedelst snören sammanbundet med det nedre. kan lyftas af h är prydt med hvarjehanda originella snidef ME YO SAGE GRE SRS a VG, TNA