Aftonbladet – 4 september 1873, sida 3

Gendarmen ref sig i hufvudet med bekymrad min och tittade misstänksamt på Tom. Här behöfdes ett dussin händer för att taga allt i förvar! Han är säkerligen ep farlig konspiratör — Hecker — kanske sjelfva Mazzini! mumlade mannen, under det han öfverlade med sig sjelf, huru han skulle föra med sig alla vapnen, utan att tillfoga hvarken sig ellerandra någon skada. Han tog åter ned revolvern från bajonettspetsen, mean dervid afiossades skottet i pi pan nir två och kulan gick rätt ned i marken, mellan hans egna: fötter, Ni kommer att skjuta ihjäl er sjelf om ni går på så der, sade Tom. Såå? Herrn talar ju tyska som en infödd, sade gendarmen, som i sitt bekymmer blef meddelssam: : Kanske herrn skulle vilja vara god och sjelf bära sina mordvapen och infinna sig hos herr polisrådet som väntar här nere. Qändligt gernal: Tom plockade tillsammans sina tillhörig heier, medan den försigtiga gendarmen un der tiden laddade om sitt gevär. Härefter började nedstigandet; Tom gick förut och gendarmen följde efter, med bajonettspetsen obehagligt nära veka lifvet på fången. Snafva inte! sade Tom. Se noga upp för stenar; annars kan ni ränna det der stekspettet genom lifvet på mig. Anlända till kanten af den gamla kratern fick Pom, heminstong till on del, för förklar ng af hemligheten; ty der nere stodo ig te blott Stangrave och studenten n:r två, men ytter: ligare en gondarm, två äldre herrar, tyå fruntimmer och en Hegergosse. Den ena af de båda herrarna, strax igenkänd på sina hvita mustascher, var löjtnant D—; han var som bäst i farten att lexa upp studenten som hängde hufvudet och såg