Aftonbladet – 4 september 1873, sida 3

ännu icke hafva sådana, att detta tvärt o önskar minska bokstäfvernas antal (a. st. 620). Det är uppenbart, att hr B. här, fö så vidt hans ord skulle innebära någon m ning, söker insinuera, att mötet vill afskaff några enligt den fonetiska grundsatsen nöc vändiga bokstäfver. Och dock omnämne hr B. litet längre fram, att anloppen gäll q och x, hvilkas afskaffande hr B. själf hä erkänner öfverensstämma med den fonetisk grundsatsen (a. st. s. 621). 3) Hr B. påstår, att mötet föreslagit tech ningen ok, alt, kalt utan allt afseend på möjligheten af förvexlingars. De, sor läst våra föregående artiklar, erinra sig, at vi uttryckligen nämt, att teckningen kall enligt mötet ej skulle ändras till förekom mande af förväxling med kalt. (Se Aftonbl n:o 167). Hos Hazelius (a. st. s. 165, 167 framhålles uttryckligen detta, äfvensom ma: där finner, att han gjort vmöjligheten af e! förväxling mellan och och ok till föremå för undersökning. 4) Hr B. påstår, att man vidinskränknin gen af tecknet o har funnit sig böra gör: en ansenlig rabatt på den fonetiska grund satsen till fördel för härledningen, detta ge: nom den af hr Hazelius antagna teckninger 631) spor, mon i st. f. håg, spår, mån (a. st. 8. 631). Detta yttrar nu hr B. i en recension af ett arbete af hr H., hvari denne under en utförlig undersökning ådagalägger, att han just för ljudets skull fasthåller vid teckninningen med o a? de ifrågavarande orden! — Vi vilja medgifva, att det i dessa två sista fall finnes en möjlighet att förklara hr B:s yttranden på annat! sätt, än vi gjort, nämligen om man får förutsätta, att hr B. är till den grad lättsinnig i utöfningen af sitt väktarekall, att han ogeneradt sätter sig ned att kritisera en bok, hvars innehåll han ej har reda på. 5) Hr B. söker förleda allmänheten att tro, att det nya stafsättet är ett påhitt af en enskild person i st. f. att det samma är beslutadt af framstående språkforskare. Såunda yttrar hr B. i recensionen af Nyblei Sve. Filosof:s hist. följande om dennes stafning, att den hvarken är vacker (!) eller rationel (huru litet kompetent hr B. är att bedöma detta, hafva vi ofvan visat) utan helt simpelt hazeliansko (!!). Vi kunna här lämpligen anföra följande med denna vår ppfattning öfverensstämmande yttrande i Dahlbäcks ofvan omnämda skrift: Hr Rydqvist bar efterträdts af nägra sekunlanter, hvilka sökt töfla med honom i att ned hån och förlöj!igande söka förringa hr Jazelii vetenskapliga och literära förtjenter om vårt modersmål och särskildt om vår rättstafning. Taktiken har hos desse rarit den samma som hos raästaren, nämlisen att icke synnerligen låtsa om, att högt siktade vetenskapsmän och lärare från de tre wordiska rikena jämte hr H. deltagit i norliska rättstafningsmötet och äfven förklarat ig gilla så väl hans framställning af grunlerna för mötets beslut .och hans redogör: else för dess förhandlingar, som ock hans illämpning i skrift af dess väkta förslag. Man har tvärt om sökt framställa saken så. iom vore den samma ingenting annat än ett ugskott och en löje väckande tillställning sf hr H. Men en sä märklig vetenskaplig ch literär företeelse som denna kan hvarcen träffas af åtlöjet och hånet 0. 8. V. fört. tillägger vidare: Till dessa sekunlanter hör i främsta rummet ntgifvaren af reckoskriften Samtiden, hr C. F. Bergstedt, om städse är redo.att draga sin skarpa plit ill försvar för alt hvad hr Rydqvist och Svenska akademien vid vår rättstafningsråga åtgjort. I sammanhang härmed står hr B:s ouppvörligt framträdande bemödanden att få allnänheten att tro, att det blott är ett litet oteri, som hyllar den nya stafningen. I rår fjärde artikel hafva vi visat, hvilka de iro, som antagit och tillämpat det nya. När nan sålunda vet, att den nya rörelsen spridt ig öfver hela värt land, kan det icke undÅ att göra ett oändligen komiskt intryck st höra br B. tala om ett litet koteri-, — Till belysning af talet om en sekt, ett koteri kunna vi här ytterligare påpeka, utt t. o m. i den nyutkomna proföfversättingen af N. Test. det nya stafsättet i flere unkter blifvit antaget (vid ett flyktigt ögande hafva vi påträffat ämbete, ängel jämte, hjäl, jämra, alt o. 8. Vv.) — I sammanhang ned denna hr B:s fantasi om ett koteri tår hr B:s kostliga anklagelse mot oss för sjelfberömv, som synes grunda sig därpå, tt vi tillåtit oss att på det varmaste lofrda den nya rörelsen samt flere af de förf., om uppträdt för. den samma, hvilket nu, nligt hr B:s egendomliga sätt att se saker ch förkållanden, blir en vexelbeprisning, när vi och de af oss recenserade förf. skola lhöra samma koteri. 6) För dem, sow vilja hafva flere bevis å detta hr B:s vrängda framställningssätt ill allmänbetens förvillande, nämna vi, att en ofta citerade samtidsartikeln för 1871 an lemna ännu åtskilliga dylika. Vi påeka här blott i största korthet hvad hr B. . st. 8. 619) säger om hr Hazelii förebråIser för bristande insigt, jämfördt med :s eget yttrande-(a. st. s. 34); hvad hr B. äger om följden af skrifsättet ik-ke (a. st. 622), jämfördt med det nuvarande skrifittet ic-ke; m. m. Vi vilja här till slut fästa oss vid följane af hr B. i hans sista samtidsartikel om 38 fälda yttrande (s. 508): De som ännu äga att skrifva menniska, qvast och sex i stället för människa, kvast och säks klaras vara reaktionärer, obskuranter,! tterära flanörer o. 8. v.; hvilket yttrande l: t hr B. i vanställande af sanningen verk-: gen lemnar gränsen för det moralisktl: lbtna temligen längt bakom sig. Up-: enbarligen har hr B. pädiktat oss dettal: et oförsyntaste utfall mot större delen af ji an avanaka allmärhataen JamIlof am dermom If