Aftonbladet – 4 september 1873, sida 3

latinskt ursprung (hvilket ypperligt skäl för oss att behålla detl!), om tapperheten mot dessa öfverflödiga (obs.!), men oskyl diga (!) bokstäfver, 0. 8. V. Vi tillåta oss efter detta en fråga: fin nes det nägon svensk man eller kvinna som medkännedom om dessa hr B:s ytt randen tror, att hr B. verkligen skulle skänka sin medverkan eller sitt understöd, om någon dristade att söka tillämpa de re former, hr B. anser så behöfliga och så vigtiga? Vi mäste nu sluta. Alt för länge hafva vi tagit allmänhetens uppmärksamhet i an språk med betraktelser öfver arten af den kritiska skyddsvakt (jfr Samt. f. 71, s. 623), hr B. skänker svenska språket. Men hr B:s skriftliga utgjutelser i detta ämne lemna verkligen för den med ämnet någor lunda hemmastadde ett outtömligt materiel till betraktelser af det slag, vi här fram: stält. Oändligt mycket mer vore också att tillägga. Hvad vore icke att säga om hr B:s egendomliga klander mot rättskrifningsmötet, att det icke lemnat oss någon underrättelse om, när man kan anse ett främmande ord hafva förvärfvat fall medborgarrätt i språket, detta uttaladt i samma andedrag, som hr B. förklarar, att detta ämne är tillräckligt vigtigt för att fordra sitt särskilda kapitel(!), eller mot den, som talar om förbättrad rättskrifning därför att han icke talar om oriktiga böjningars afskaffande, eller hans påstående, att skrifsättet jämn, själv, bärj (bärg enligt mötet) örleder att uttala vokalen lång (jfr ämna, lämna ; hvälfva, skälfva; färg, svärja, alla med kort vokal!), m. m., m. m.! Vi taga nu farväl af hr B. och bedja wonom, för så vidt han ämnar hedra oss ned ett nytt utfall, vara öfvertygad därom, ut han har att göra med en motståndare, kom icke låter affärda sig med dylika pueila — för att tala med hr B. skola vi ,edja om ursägt(!) för det mer betecknande in höfliga uttrycket — fraser som brist å en viss social ställning (jfr Samt. f. 3, 8. 508), utan som fordrar skäl och beis och sakkunskap och — sanningsenligjet. Fr. m—— —