Aftonbladet – 3 september 1873, sida 3

KERSTIN om på sina respektive klackar och gingo ät hvart sitt håll. Följande morgon i soluppgången stodo Tom och hans sekundant på Falkenhöhe, vid kanten af. dess vida, cirkelrunda fördjupning, uppkommen genom en vulkanisk eruption och nu täckt med en tunn grästorfva. Schöne Aussicht! yttrade studenten, i det han med handen gjorde en kretsformig rörelse åt alla håll och i en ton, som innebar ett välvilligt försök att draga Toms uppmärksamhet från plågsamma betraktel ser. Rätt vacker. Ni är säker på att niförstår att behandla en revolver? Studenten mumlade något om engelsmäns besynnerliga sätt och försäkrade Thurnail att han hunnit göra sig fullkomligt väl be. kant med vapnet, som han äfven borde, då han af nyfiket intresse för den aldrig för! sedda revolvern icke hade talat om någo annat alltsedan de lemnade Bertrich. Men hvarför ville ej Tom betrakta den sköna utsigten? Med all säkerhet icke eme dan han var rädd. Han hade den natten sofvit lika lugnt och godt som någonsin. och fruktan var i alla fall en känsla, för honom alldeles obekant. Men den prakt fulla tafla, naturen upprullade för hans biic kar, återkallade ovilkorligt för hans minne det landskap, der han på sommaren en gång vid sidan af Grace Harvey, hade vandra från Tolchards arrendebemman. Och de var denna erinran, som han nästan med vrede stötte tillbaka; han kände sig ickt fullt säker på att den ej kunde göra honon vek. Likhet fanns utan tvifvel. Bergformatio nen är i allmänhet densamma på dessa bäd: skilda orter af vår verldsdel; då man van