Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 3

. namn Peter, en synnerlig öfverensstämmelse lefnadssätt och namn med korstågets apostel Guizot säger: singuligre similitade avecl qualite et:le, nom etc., d. ä. en sällsam mot svarighet 0.5, V., om man nödvändigt vil följa originalets satsbygnad; deremot reser verar sig hvarje någorlunda normalt öra mo öfverensställlmelss, såsom epitet åt en men niska. Ordbildningar, sådana som flammändska: (den flammändska prinsessan s. 295) i st. f tlflandriska eller, i öfverepsstämmelse med -Isyd-nederländska språket, flamska, och de -Iderstäges förekommande muselmän, gom ;licke har det minsta att göra med vårt manvill svenska språket ej veta af. Med namn förfar öfvers. hafsigt och nyck fult; stundom har han ock af okunnighe huggit i sten. Han talar sålunda om -I Marii seger på Ranudii fält, en vidsträckt slätt nära Verccils. Slätten benämndes ej efter en :person, utan efter ett. folkslag. Raudii campi eller Raudius campus; Guizot Ibegagnar singular formen (le champ Rau Idius). Som vi af samma exempelse, finner öfvers: tjenligt att återgifva icke franska ortnamn i fransk form, hvilket i sig sjelf är tokigt och föga tjenligt för svenske lä Isare, som i allmänhet ej lära veta hvar Verceil är beläget och mindre sannolikt återfinna det på kartan, än den riktiga namn Iformen-Vercelli. -På samma sätt behåller löfvers. et parentes (Plaisence), der Guizof första ,gången nämner Placentia: för de ij lgamla geografien mindre hemmastadde hade tillägget Piacenza varit mera upplysande. — Ursäktad lär den vara, som ej vet att förf. med Adagio menar en flod, hvilken hos Guizot bär sitt nuvarande namn Adige Toch af greker och romare kallades Athesis, — Äfven-personnamn ha stundom varit kinkiga att komma till rätta med. Guizotgifver en af de macedoviska Ptolemeerna tillnamnet le Foudre. Som vi sett, är öfvers. visserligen starkare i grekiskan, än någon grek, men han har ändå ej lyckats hitta på hinamnet. Keravnos, under hvilket denne Prolemeos är kändi historien; hvarför ej då kalla honom Ptolemeos, Blixten? Om öfvers. här gör en nteslutning, så ersätter han den sid. 286; der han efter Rollon,; det franska namnet, på anföraren för Normandies nordisko eröfräre, tillägger i parentes dena af honom sjelf påhittade förklaringen Robert. Öfversättarens stafningssätt: Phonicier, Beotier, ZBtoler, Corintiska o. s. v. är pinsamt, ox Ett otd om öfversättarens företal! Det börjar med: dan oväntade satsen, att historiens Bindium i alla tider från civilisationens början. varit erkändt såsom ett af menniskoslägtets förnämsta bildningsmedel. Vi skulle önska att få veta, hvilken historia fans att studera vid civilisationens början, hvilka på dem tiden idkade detta studium, och hvilka de vorp som; då erkände betydelsen af detta bildningsmedel, — Öfversättaren inlåter sig också på ett loftal öfver Guizot, hvilket dels är ganska onödigt, dels just icke utvisar att ötvers. vet mycket om äremwinnets föremål; Att. Guizot icke-är en frisinnad protestant, borde vara bekant för den som ifver sig min af att känna hela loppet af hans långa lefnad. Gnizots politik under Sopderbunds-kriget, vissa företeelser i den franska protestantiska kyrkans nyaste historia samt ett bekant arbete tillhörande samtidens franskaliteratur m. m. vitna tillräckligt, att öfvers. här dömer som den blinde om färgerna. Titeln avgifver, att arbetets författare är M. Gnuizot. Så vidt vi veta, är den frejdade häfdatecknarens förnamn Francois (Pierre Gnillanume). Låtom oss emellertid genast npplysa, att det på originalets titelblad, illfandigt nog, står par M. Guizot. Vär åtsigt har Väfit att, med den för än: damblet minsta möjliga vidlyftighet, någorlunda fullständigt karakterisera denna öfversättning. Derför ha vi anfört exempel på särskilda sidor af den mångsidiga oefterrättlighet, som här uppenbarar sig. Möjligtvis ha vi. förbigått praktstycken, ännu stätligare än de redan företedda; kanhända ock. att vi förbisett något särskildt slag af befängdheter, som kunnat vara värdt en blick. Saken är nemligen den, att våra krafter ej på långt när uthärdat en fullständig genomläsning. Och a anmärkningarna vid det gevomlästa är blott ett urval meddeladt. Vi antaga dock, att detta skall erkännas vara tillräckligt skil att med ja besvara den rågan, om ej här föreligger en literär missserniog, inför hvilken den literära krimi raljusticen ej har rätt att eluta ögonen till, 1tan bör statuera ett exempel. En god öfversättning af Gmuizots arbete skulle utgöra en välkommen tillökning till vår populära historiska läsning. Måtte den örsta delen, i py och förbättrad upplaga, följas af fortsättningen, försvenskad. af en sfversättare; mot den gåfvan skulle kleklig. — ntsträcka en vänlig hand. Men i med glädje. — ättare, med hvilken vi nu ätte det över. OM som lemnat efter sig jort bekantskap O8. adanefter inskränka tt så otäckt souvgnirsm. den svenska ina tillgifvenhetsbeviss me. den delen teraturen till det bästa, harma -.; af srmår åstadkomma -— en fullstäno, a ållsamhet! Ty, för att tala i hats ege. efterhärmliga stil, hans föreställningars m hvad af en öfversättare billigtvis forras. äro sällsynta och otillräckliga, lik om hans föratånd och lifskrafter allt för inskränkta för ett sådent värt. j j