Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 3

a nn rt SPOT RR Fr IKTERENINU FIER coup å la cour dAntioche et elle y plaisait beaucoup, måme å des musulmans quelle ne repoussait pas, disent quelques chroniques, Man skulle tro, att det ofantligt enkla och vanliga språkbruket, åtminstone i förening med den påtagliga antitesen, borde göra en missuppfattning rent af omöjlig. Men vår öfversättare är man att i den delen öfvervinna alla hinder och skrifver följaktligen: hofvet i Antiochia bebagade hanne mycket; hon fann till och med stort nöje af wuselmännen, hvilka hon o. s, v. — Marseille biträdde Rom, säger föri., att åstadkomma rsönåringar bland gallerna och skaffa romarne ; Ikrigsorsaker. Elle entretenait, dans toutes Iles tribus voisines, des intelligences et Fesprit de faction. Öfversättaren: ihemligt förständ med granustammarne gaf det snart luft ät partiandan-. Hvilken illistig I politik! Det är som om man sade, stt un -Ider frihetstiden Ryssland var i hemligt förstönd med sitt grannrike Sverig: och sålunda I gaf luft ät den svenska partiandan, — Bland Iden ofantliga skara barbarer, som 113 f. K. I visade sig norr om Adriatiska hafvet, deux nations dominaient: les Kymris ou Cimbres let lex Teutons, nom national des Germains, I Öfversättaren: nationela namn från GerI manien, — Barbarerna inträngde år 110 i Gallien, dabord en Belgique. Öfversättaren: så ock i Belgien, liksom om Guizot icke skulle räkna Belgien till Gallieb. — Marins lät sina soldater, å tour de röle, bestiga lägrets förskansningar för att vänja sig vid barbarernas utseende. Öfversättaren: hvar efter annan, som skuile der ej funnits plats för mer än en åt gången. — Förf. kallar germanerna e28s conquerants definitifs de Tempire romain, Öfvers: det romerska rikets afyjorda sröfrars., — Framställningen af romarnes beröring med gal lerna inleder förf. med följande anmärkning: Quatre pe6riodes distinctes se laissent recounaftre dans cette histoire et marquent chacune une phase difförente dans le cours deg vaements, et pour ainsi dire un acte li: du drame. Öfversättaren: -i denna histo-! riska berättelse finna vi frra. bestämda pe-l rioder,; af hvilka hvar och en genom händel-1 sernas gång betecknar ett olika skifte eller, : så att säga, ett dramatiskt aktstycke. Hur!) önskligt, att förf. besparat det utrymme,l: som på första sidan upptages af en ogement enfaldig not, för att i stället här upplysali! om, hvad ett drawatiskt aktstycke mände ll vara, — SÅ snart Rom var herre öfver cisalpiaoska Gallien, började det entrer enj; querelle med de folkstaromar, som inne-l-c hade bergpassen. Öfvers.: började bekriga. — Inculte återgifves med uppNad, camp med fält, au-dessus medlf Ve eller nedanför, attraits medlg nedömsanfusion med villomening,i sdrifkraft, o. arDa om Roms och Mar-t souvetiirs (erlnriug. 4 stillgifvenhetsgeilles gamla Vänskap) Me. faråts medls bövis, collines couverteg de a med bördiga skogshöjder, scnt et pråsonus visa sig, sommations med xbesluts 0, p v. Men — longum est enumerare. ej Det sista exemplet för ess till en ny sida) sl af. denna oförlikneliga öfversättaretalang, vi förmågan nemligen att genom tillägg hjelpalm upp den stackars Gnizots armod. Förfat-1i taren talar om det nu varande Frankrikes e! väl odiade fält, couverts de productions silsi var6es; öfversättar.n åter om de at vex-lli lande, omfångsrika alster fylda fälten. Näm-ft ner författaren ett förbud, så tillägger)hbi öfversätteren förmodligen ur någon käll-o skrift, som återstör honom fast än den jo gätt förlorad-, att förbudet var strängt,d; 0. 8. Vv. Men utom dessa och dylika tillägg finnas ock andra förbättringar. Efter hvadli vi kunna finna, har Grizot någon gång varit litet oförsigtig, hans uttfyck tåla vid någon jemukning, Macedonierpa under konupg Ptolemeos, slagaa af gallerna, kunde ej längre hälla öppna fältet utan flydde och a! inneslöto, sig inom le3 portes des villes,n: säger författaren. Öfvergättaren smäler för d sig sjelf, ty macedonierpa hade naturligtvis (n blott en enda stad, och i enlighet med denna at gin bättre insigt rättar han texten. Oml7V Campi putridi, der Marius vann den storals segern öfver ambroner och teutoner, finnerm Guizot en påminnelse i den nuvarande bynlds Pourridres namn... På sätt och vis tilläg-: ZE ger öfversättaren: han lär väl ha giltigadi invändningar mot den antydda etymolo-jac gien, men gör dem gällande på det fogliga-S Bte och mest delikata sätt. Likaså förfarlG öfversättaren, der Guizot varit allt för för-)21 sigtig och derigenom blifvit mindre bestämd, E än man kunde önska. Enligt gamla berät-4 telser (les anciens råcits), säger Guizot,ls: skulle det rike, som ambrerna i fjortonde sl seklet grundade i Umbrien, ha haft 358 stä-ld der; öfversättaren känner de gamla källorna vi och utbyter i tysthet gamla mot sam-ta tida. Litet mera härdhändt har ban tvun-S gits att gå till. väga, der de nödiga för-bc bättringarna måste bestå i uteslutningar.f) Författaren har ibland varit allt för öfver-)N drifven i sina uttryck, för att blott lindrigt sc näpsas så der mellan fyra ögon. Öfversättaren har insett — och hans fina smak villloc det till, för att märka något — att Guizot li enligt gubbars vana blifvit något för bred-ht spårig i sitt föredrag. Författaren har tb ex., på tal om romarnes seger öfver arver-bi nerna är 121 f. K., åk enligt romerske hi-le! storieskrifvare 120.000 galler skola håfvalet stupat, ansett sig böra göra några berikti-g: gande päminnelser om de ofantliga siffrör,se som äro så vanliga i berättelser från gamlalg tider. Han jemför de forntida förbållandena ti med de nutida, på ett sät. som i ett endalu slag Äskådliggör absurditeten af dylika ilde växten tillskurna uppgifter. För denna pratg! samhet straffar honom öfversättaren kän-re bart genom att reducera hans yttrande vidalm mer, än de romerske historieskrifvarnes paÖ triotiska öfverdrifter. Dylika stränga ät vV: gärder förekomma sedan flerstädes. på Hur öfversättaren behandlar sitt moders-bl mål, kan i någon mån inhemtas af det före-ki zående. Ännu ett par exempel må anföras. en Förf. säger om gallerne, efter att ha omta-1fö lat att de i äldsta tider bebodde Britannien, si Irland och kringliggande öar: en Gaule,lki apres avoir domin longtemps, leur race sest kv melee å dautres races pour former notresk nation. Af den möngskiftande, men. häron rätt enkla användningen af pour med infi.lsa nitiv har öfvers. ej vetat ästadkomma annat, ke än denna omöjliga sats: sefter att länge fö hafva herskat i Gallien, har, för att bilda s vär nätion, deras stam blandat sig med an-fö Ira. Man kunde känna sig frestad till med-1uz lidande med en sä ytterlig hjelplöshet, om vi 3j den rättmätigaste harm öfver det mestlge oförsynta klåperi, föröfvadt på ett ädelt och ko lysande literärt verk undertryckte all skon-1. samhet, — Sid. 15 läsa vi: Det är förstF med sjette århundradet, som gallernes verk-sk igt historiska ströftåg utom Gallien togom sin början; och hvilkas riktving 0. 8. v. ilin stället för de — — — — som äro verkligt så historiska, och hvilkas; annat mindre väsentF igt fins ock avträtta idenna enkla och kortalfö mening. Sid. 32: Rom öfverträdde-en för-fä mur. — Sid.:35: hela det af:Alperna, Rhöne lin från: sitt inlopp i Geneversjön till dess ut-m loppjvoch Medelhafvet omgifna landet blefssk 0). 8. V. — Ständigt inblandade i sina her-len ars tvister, (8, 251). fö — EE RA AG Dn FR