Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 3

Ka str mr va Dm st Är nar Cd ir Ft li a g a å sd n a r I j e r , ns 4 all 10f Naga VCH dana SPalLCl. La Sw dant sätt kan dock ej till fu!lo åskådliggöras, huru vanställande öfversättningen är: när hela sidor igenom hvar siler hvar an nan mening skulle behöfva rättas, såsom här ej sällan händer, borde man ställa ep riktig öfversättning alt ett längre stycke bredvid den oriktiga... Större delen aft. ex. tredje kapitlet skulle då fö ett helt an nat utseende. I nämnda kapitel omtalar förf., huru kon sula Marius öfvade och entusiasmerade sina soldater, innan ban vågade föra döm mot kimbrerna. Hela denna beskrifning, en halt sida lävg, är i öfversättningen förfuskad, men vi skola blott anföra ett exempel. Marius hade i Bitt läger on syrisk späqvinna, som hans hustru skickat tili honom. Une vrophetesse syrienne, säger förf., nommåe Mäarthe, qwavait envoyge ä Marius så femme Julia, tante åe Jules C6sar, vivait auprös de ni et FPaccompagnait aux ecer6monies sacr6es, dans Jes marches. trait6e avec respect et en grand cr6dit sur VYesprit des soldats.. Det är svärt att tro sina egna ögon, när man i stället får följande galenskap till bästa: Marins hade från en profetissa, Martha, i Syrien fått sig tillsänd en hennes tjenarinna, Julia, jon slögting till Julias Cesar 0. s. v. Re dam för en alldeles slementär kunskap i franska grammatikan är en dylik tolkning omöjlig — denna föratsättning saknas säledes hos vär öfversättare. Men hur för klara den grad af tanklöshet, som sofver lika tungt ätven efter ått den fätt de mest halsbrytande orimligheter midtför näsan (-en syrisk profetissa, slägting till Julius Cesar, hade skickat sin tjensteqvinna för . ; latt hjelpa den utmärkte generalen till rätta!) i I Man må ej tro, att vi framdragit ett enstaka olycksfall. I samma kap., der det om: talag huru romerska kolonien i Gallien utvidgades på högra Rhöne-stranden ända till 2 I sla fromtigre des Pyrenbes vers le sud, säAI ger öfrers ända till södra ändan at PyreI ngernas bergskedja?, dch om kustvägen melIlan Italien och Gallien, qui est devenu de 3 i nos jours la belle route dite de la Cornieche, bl säger öfvers. att den, nu för tiden kallas den vackra vägen till Cornich!Kimbrerna skilde Isig plötsligen från teutonerna, och ambrerna -I samt begåfvo sig till Spanien, comme un 2 I torrent deborde divise et repand en tous sens riaes eaux, hvilket ätergifves: det var lik-jaom dä en flod, som stigit öfver sina bräddar, delar sig för att sedan med så mycket större kraft återförenas. — Mot de fruktansvärda barbarerna, som slagit flere reomerska härar, hade man måst taga sin till-I flykt till Marias, som segerrikt slutat kriil get mot Jugurtha och nu, frånvarande, omi valdes till konsul, samt straxt efter hem2 I komsten till Rom afgick till Gallien: — — — å peina de retour, en descendant du Ca1 pitole od il venait de -triompher pour avoir on et pris Jugurtha, il partit pour la I YMus. fvarsättaren: knappast nedstigen Gaule Uv han efter sin återkomst från Capitolium, uv. ser och tillfångatill Rom firade en seger uj. a han till tagandet af Jugurtha, skyndauw Gailien. i Vi vända oss till ett annat kapitel, det eifte. När öfversöttaren reder sig så, som vi sett, med den enkelt och rättfram berät tande stilen, är det ej att vänta, att han skall synnerligen lyckas med Guizots räsonnemanger, Början af nämnda kapitel är också alldeles oläsbar. Guizot tecknar karakteren af Karl den stores styrelse, ett ord hvaraf ban är nödgad att begagna sig, ehuru det illa motsvarar hvad putiden i det samma inlägger, ty il entraine, depuis lopg:emps, des ides dunite nationale, dorgavisation generale, de pouvoir regulier et efficace. Öfversättaren: sedan lång tid använda vi det angånde föreställningar om 0. 5 v. Har verkligen öfversättaren nägonsin hört orden den svenska styrelsen blifva använda angående hans egsa och hans lar. dsmänsa föreställningar om vär nawionella enrhet m. m.? Och har han aldrig falJit på dex it6n att först söka komma till en rimlig föreställning om författ renz mening, innan dess återgivande på svenska företager? Guizot utvecklar vidare den nyss anförda anwmärkoingen: det blefve blott un vaste mensonge, om man efter föredömet af en modern statskalender toge sig före att upprätta en carte administrative (öfversättaren: ep dylik indelning beträffande förvaltningens) öfver Karl dea stores välde, uppräkna de särskilda slagen af embetsmän och les distribuer sur le territoire higrar chiquement organis6s (öfversättaren: aför dela dem på hierarkiskt ordnade distrikter!). — Längre fram säger förf., att Karl den sto ras monarki var stark blott genom honom och så länge han fanus till, men blef makt lös qaand homme manqua å Vinstitution, hvarur öfvers, lyckats tä fram följande kolossala dumhet: så snart man förgick sig mot statsförfattningen. — Till belysning af de rädsförsamlingar, Karl dån store plägade sammankalla, redogör förf. för ett märkvärdigt, samtida dokument, zom hade förkommit, men för hvilket erkebiskop Hincmar sedermera nästan fullständigt redogjordei en ännu bevarad skrift, och hvilket vi på sådant sätt ega i. behåll. Öfversättaren.: det återstår oss (il nous reste) ett märkvärdigt dokument; denna afhandling har gått förlorad (a t perdu). Om man säger, att det återstår er mycket att lära färr än pi duger till öfversättare, så är det god svenska, men deraf följer icke att samma uttryck passar om ett lyckligen beva radt, historiskt dokument, helst om detta samma dokument olyckligtvis har gätt förloradt. — På tal Jm vissa af Karl den stores kapitularier påpekar förf. deras remaryäabla caractåre de bon sens, hvilket under vär makalöse öfversättares händer förvandlas till ett märkbart tecken af sundt förnuft. — Gnizot tecknar Karls utomordentliga verksamhet, huru han, lifvet och själen i det stora riket, tänkte på och bekymrade sig om allting, huru det var han som skulle porter partout å la fois le mouvement etla rågle. Öfversättaren: öfver allt på en gång underblåsa oroligheter och vidmaktbålla ordning. I sanning måste vi lyckönska den som, skarpsyntare än vi, i en sådan öfvergättning förmår uppdaga ett märkbart tecken af sundt förnuft. — Karl var ej misstänksam mot, utan uppmuntrade och använde kuänhige och begåfvade män, och de Å sin sida voto längt mera uitiska att bistå honom, än bågade att faire, envers lui, acte dexigence ou dindgpendance. Öfversättaren: än att mot honom begå tvungna eller oberoende, handlingar, — Medlemmarne at Karls skola eller akademi föreläste öfver les diyerses sciences dites libgrales., nemligen grammatik, retorik m. m. Öfversättaren: åtskilliga så kallade bildande vetenskaper, Vi kanna knappt begära att blifva trodda på vårt ord, hänvisa derför, beträf. fande de sista exemplen, till sid, 211 i öf Versättningen och sid 227—9228 i den på Hachettes förlag utkomxa praktupplagan af originalet. Den som behagar jemföra skall finna vår afskrift diplomatariskt noggrann, — Karls sista sjukdom började med en häftig feber; sedan tillstötte cette douleur de cöte que les Grecs appellent pleurgsie. Öfversättaren: denna smärta i sidan, som af Olrakarna kallag h SJ,