Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 3

sig, Hvad var detta för ljud inne i grottan? Hon lade sitt öra intill klippan för att säkrare kunna höra. Stenar ramlade ned. Och derefter — kunde hon inbilla sig det? — eller var hennes hörsel till följd af själsspänningen så skärpt, att hon kunde höra klangen af mynt? Följande ögonblick gick hon in i grottan, fort, tyst, knappt vägande andas. Hon såg sin mor ligga på knä med lyktan bredvid sig och i sina händer höll hon det förlorade bältet! Grace talade icke, rörde sig icke. Hon hade alltid i djupet af sitt hjerta varit öfvertygad om att det så förhöll sig; men i denna stund, då synden, som blifvit begången, tog synbar form och stod framför hennes ögan, var den i det första ögonblicket alltför öfverväldigande att ej förtaga henne förmåga både af ord och handling. Och midt under den qvalfulla ångest och afsky, hon erfor öfver det brott som blifvit begånget, kände Grace — förunderligt! — att hon aldrig hade älskat sin olyckliga mor sä högt som pu. O, att det hade varit jag, men inte han, som hade gjort det! A, att jag kunde upplyfta henne ömt och kärleksfullt och säga henne att allt åter är förlåtet af Gud och menviskor! Att jag kunde tjena henne hättre än förut — bedja henne till sömns med hufvadet hvilande vid mitt bröst och slutligen lida det straff, som hennes brott förtjanar! Der stod den unga dottern i tyst ångest och drack sin beskärda del afden kalk, som Han drack, hvilken bar alla verldens synder, Tyst vände hon sig om för att gå hem Ach genom bänen söka ledning ur denna mörka labyrint af stridiga pligter, men hennes mor hörde henne röra sig, såg upp och reste sig häftigt med ett vildt skrik, Hennes första känsla var hejdlös för