Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 3

hertigens dyrbara byxsäcksur-, hvars pickande gumman tagit för knaprandet af en råtta. Her. tigen skrattade hjertligen åt den häpna gummans förlägenhet. Så länge själaringningen efter store Karl va: rade, grät båd gammal och ung, och det var som allt varit dödt här i Wermland, berättade i senare tider gammalt folk. Hvilket vackrare äreminne kan en furste få vid sin graf? Med skäl kunna vi vermländingar fråga: Hvad vore vi, om han ej funnits till? . Vore det derför ej skäl. att detta landskap visade sin tacksamhet mot honom genom resandet af en minnessten eller en minnesstod till hans ära? Vi tro, att om några personer ville sätta sig i spetsen för ett sådant företag, skulle det väcka anklang bland länets inbyggare, och om några år skulle vi på ett värdigt sätt kunna visa, att vi känna vår skuld till Vermlands Store Karl. — Ett underverk, som blir nöjaktigt förklaradt. Bland alla de underverk, som på se naste tiden skett i Frankrike, förtjenar ett, som timat i staden Auch, att särskildt uppmärksammas. På en i grannskapet af staden liggande äng visade sig en dag den heliga jungfrun för en liten flicka. Troende folk, som fingo kännedom härom, gåfvo åt barnet ett pappersblad, på hvilket de hade skrifvit med stora bokstäfver: Chere dame, que demandez-vous?. Barnetsatte fast papperet på en brädlapp och bar den till den lats, der hon trodde sig ha sett den hvita jungrun. Påföljande morgon fick flickan se, att bredvid hennes papperslapp var fastsatt en annan, på hvilken Jungfrun skrifvit med egen hand fölJande ordl: Priez, fete pånitance, Auch sera dåtruit en peu de tants, Det papper, som den hel. jungfrun begagnat för framläggandet af en så kuriös stafning, hade blå linier och var, såsom man af ena kanten tydligen kunde se, slitet ur en skolgosses skrifbok. -Den klerikala pressen i departementet behandlar emellertid tilldragelsen med det mest andäktiga allvar!