Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 2

Lan vill ha Frankrike Invigdt at Jesu nega hjerta, och han vill, under förevänding af att skydda påfvens oberoende, äfven terställa hans verldsliga makt. Att bekydda den heliga stolen, säger has, har lid varit vårt fäderneslands ära och den bestridda orsaken till dess storhet. I refvet till Dupanloup förklarar han, att an icke har nägon annan önskan än att ättre dagar måtte komma för kyrkan, och lutligen heter det i ett bref till de la Rohette af den 15 Oktober 1872: Triumfens ag är ännu en hemlighet, hvilken tillhör ud, men haf blott förtroende till Frankries mission. Europa behöfver Frankrike, åfvedömet behöfver det, och derföre kan en gamla kristna nationen icke gå under. fan finner således häraf, att Henrik V:s nission betyder så väl den religiösa som jen monarkiska reaktionen. Temps slutar ina utdrag med de stolta förklaringar, grefren af Chambord vid åtskilliga tillfällen af sifvit om, att han icke skall taga tillbaka lågonting af sitt program, och atthan icke lar någonting att ändra i sina principer. fidningen slutar sina meddelanden med fölande ord: Sådana äro således den mans Wsigter, som vill beherrska Frankrike, och ;m hvilkens rättigheter och lyckliga utsig:) jer man nu på allvar talar. Så mycket ärj säkert, att man icke skall kunna föras bak-j om ljuset, ty aldrig har någon pretendent fört ett tydligare språk. Han ogiliar allt! vad Frankrike gillar; och allt hvaraf det haft nytta i 80 år, nemligen våra borgeriga lagar, vär offentliga undervisning och trosfriheten. Hau vill icke veta något af våra liberala traditioner. Han afskyr vår faua och gör anspråk på rättigneter, som äro oberoende af nationen och stå högre än bon. Säsom en sonson af den farste, hvilken utfärdade ordonnaaserna och såsom en,l hvilken är uppfostrad i uilandet, är. han främmande för värt land, vår tid och vär kultur. Han representerar ingenting annat än emigrationens eviga förblindelse. Att de orleanske prinsarne genom att förbinda sig med en sådan man eller rättare sagdt underordna sig under honom, måste förneka sina antecedentia, förneka sin fader och farfader, är tydligt nog, och de republikanska tidningarna lemna dem icke heller i fred. Sålunda yttrar Siegcle: Vi frågade en fusionist, som kom tillbaka från Paray le Monial och som trodde lika så fast på den s. k. legitima monarkiens snara Äterapprättande som på Marie Alcoquez underverk, hvad man skulle göra med Julikolonnen, när Henrik V med Gads nåde, konung af Frankrike och Navarra hade hällit sitt triumftäg. Dethar jag verkligen inte tänkt på, svarade han, men saken är ju för öfrigt mycket enkel; man skall taga ned kolonnen. Sigcle tillägger: Ja, i sanning, Julikolonnen skulle göra en besynnerlig fi gur gentemot den på Tuillerierna planterade hvita fanan! Huru skall man kunna läta ett monument stä qvar, som är upprest till minne af de män, hvilka läto döda sig för att lagen skulle kunna segra och på samma gång gåfvo Ludvig Filip en tron? Hjeltarne från den tiden, hviikas namn stå inristade i brong, skola då endast vara mördare, Ha väl sådana personer plats i Paptheon? Nej, .till afrävtsplateenmed dem! Den gudomliga rättens monarki skall uppföra samma skådespel för osa som kommunen. Vi skola föse Bastiljplatsen rödjas af de hvita likasom Venddmeplatsen af de röde. Lyckliga land, der man slipper lyckligt och väl ifrän koleran för att dö af pesten! Men för att skådespelet icke skall lemna något öfrigt att önska, skulle det vara lämpligt att kolonnens nedtagande öfverlemnades ät de orleanske prinsarne, Tidningen. citerar derefter en vers af den bekanta sången af Beranger, i hvilken han erinrar om dem som föllo under Julidagarne, och slutar sälunda: Så länge Julikonungadömet förblef i Palais Royal och innan det ännu flyttade in i Tuillerierna sjöngs denna vers nästan hvar dag af Louis Philippe och hertigen af Orleans (grefvens af Paris fader och farfader). Då grefven af Paris nu redan svikit sin familjs traditioner, kan det icke blifva svårt för honom att äfven taga sista steget. : Prins Jerome Napoleon har blifvit vald till president för generalrådet på Corsica. Valet förklarades först ogiltigt, emedan icke ett tillräckligt antal medlemmar varit närvarande vid valet. Men ett förnyadt val ledde till samma resultat. I det tal, prin sen höll vid mottagandet af denna post, undvek han omsorgsfullt att beröra politiken och inskränkte sig till ått uppfordra generalrådet att uteslutande sysselsätta sig med de lokala intressena. Inom andra generalråd har man deremot icke uppträdt så försigtigt. Flere generalråd, bland hvilka det i departementet Seine Oise, ha begärt en utomordentlig. kredit för att betrygga genomförandet af lagen al den 15 Febr. 1872. Denna lag bestämmer, att i händelse nationalförsamlingen skulle blifva upplöst genom en statskupp, skola två medlemmar från hvart och ett af departementens generalråd träda tillsammans, och denna församling skall då vara landets högsta lagliga myndighet. Prefekten i Versailles har hekämpat datt förslag, under förevändning af att det var af politisk natur och riktadt mot presidenten. Mac Mahon, men förgäfves. Saken hänsköts till ett utskött. Hur det än förhåller sig med de rykten, som varit gängse angående Gladstones helsotillstånd, är det åtminstone säkert. att pre: miecministern icke begagnar de parlamentaricka ferierna till att söka den hvila, hvarat han enligt den allmänna åsigten skall vara i så stort behof. Under de senaste fjorton dagarne har han hållit tvenne tal, som enligt de engelska tidningarnas ksigt innehälla hyde till a reorganiserade ministärg politik i fråga om undervisningen, De ällgtors, säger en astest andet in tidningen le Nord, som Gladstone uttalat i Howarden, visa oemotsägligen, att han och Forster icke äro ense i fråga om det sygtem, som invigdes är 1870. Tovånarde I Ho: Wardeus församling, der Gladstones son är pastor, framställa den frågan, om de fortfa-; rande genom frivilliga bidrag skola underhålla de skolor, som finnas hos dem, eller om de skola vända sig till staten, det vill säga till de undervisningskomit6er, som upprättades genom Forsters lag. Gladstone uttalade sig för det frivilliga sygtemet. EnNn sa ena da RN