Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 29 Augusti. Under det de fusionistiska tidningarna i Frankrike bemöda sig att omgifva grefven af Chambord med ett liberalt skimmer och genom att utgallra enstaka yttranden ur hans bref och proklamationer söka inbilla folk, att han i sjelfva verket hyllar liberala id6er och att han icke vill angripa religionsfriheten, den allmänna rösträtten eller den parlamentariska kontrollen; akta de sig naturligtvis för att återgifva sådana uttalanden, som vitna om, att deras upphofsman icke menar synnerligen ärligt med de nämnda politiska institutionerna, och det är ju ocksä kändt, att hans manifest alltid gått ut på att förkättra alla den nyåre tidens ideer. För att dessa hans offentliga uttalanden, som för närvarande ha ett synnerligt intresse, icke skola komma i glömska, har tidningen Temps företagit sig att genomgå dem och åtskilliga af dem skola säkert komma att utöfva en mindre angenäm verkan på grefvens nye orleanistiske vänner, Likasom Napoleon III anser sig Chambord för Frankrikes af För: synen utsedde räddare. I en skrifvelse af den 8 Maj 1871 till en medlem af national församlingen förklarade han, att han ännu icke afstått från lyckan att rädda Frankrike. Och i samma bref betecknar han den stora revolutionen som utgångspunkten för en demonstrationsperiod af lögn och för en upp. lösningsperiod genom väld, Grefven-af Chambord vill regera öfver Frankrikrike derför att Guds näd och den legitima arisrätten kallat honom dertill, och vill icke väl jas till konung. Gud har utvalt en slägt att regera, en slägt, som i hans namn skall styra folket. Derför skrifver pretendenten den 8 Februari till biskop Dupanloup: Det är min pligt att upprätthålla principen om arfsföljdeni hela dess integritet. Utan denna princip är jag ingenting, med den förmår jag allt. Symbolen på denna princip är den hvita fanan, som betyder strid mot den fran ska revolutionen och dess grundsatser! Denna fana har grefven at Chambord stän digt hållit fast vid med oböjlig envishet. Han har satt sin heder i pant på att bevara denna fana och har gjort dess införande till ett vilkor för sitt återvändande till Frank rike. I det förut omnämnda brefvet till bi skop Dupanloup kallade han en begäran, att han skulle uppoffra fanan, för en förevänd ning, att behålla republikens symbol under moparkien, Frankrike, skref han, skulle lika litet kundg fatta, ort huset bourhons öf verhufvad skulle uppofira den hvita fanan som att biskopen af Orlgans skulle stanns qvar ifranska akademien bland skeptiker och ateister. Största delen af detta manifest som är utfärdadt på slottet Chambord den Juli 1871, är egnadt åt frågan om fa nan. Her beter sälnnda: Då Frankrike vill kalla mig, skall jag komma mad min hängifvenhet, min princip och min fana. Jag skall icke tolerera, att Henrik den fjerdes. Frans d. förstes och Jeanne dTArcs fana skall kas nr händerna på mig. I samma ma öst erinrade ban också, att de nuvarande fransmännens förfäder under hans anförande hade eröfrat detta Elsass och detta Toth ringen och det under den-hvita fanan; dessa landskaps trofasthet är nu Fravkrikes tröst i olyckan. Han skall ntan fruktati anför ro åt armens tapperhet denna fana, hvilken jaa at som en helig pänt från sina i ykt döda förfäder ach som också skall beskugga hans graf, efter som den vaja ät ang vagga. Manifestet slutade så are hafläckade fanas ärorik: lunda: I denna v.. xtng och frihet verk skall jag bringa er oruv..s hg Fransmän! Henrik V kan iekxe lemna i stick Henrik IV:s hvita fana. Efter sådana ut talanden är det mycket svårt att förstå,an