Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

Nb, hvarför skulie jag inte kunn sälja min själ? frågade hån sig med et nästan vildt trots, Jag säljer ju mina kun skaper, min tid, mina krafter; jag skull sälja mitt lif I morgon dag och läta skjut på mig för en legopenning af en skillinj om dagen, för att göra min gamle fars sist: tid fri från bekymmer; hvarför 05 inte äl ven min själ illhör dep mig inte lik: mycket som öfriga delar af min värelse Hyarför skulle jag låta döma mig att upp offra mina utsigter i lifvet för en flicka skull, på hvars ärlighet jag icke ens kän ner mig säker? Hvad är detta för en odräg lig förfrollning? Jag skplle nästan kunn: förmå mig att tro på magnetisk attraktion Jag n Pn äpnp en gång: hvarför skull jag inte lika väl ega rätt att sälja min sjä som att sälja min rock, om haudeln blott i 3 a vu s Hvem behöfde i alla hänåelser veta detta! Ingen — icke ens Grace. Hemligheten var hans, Och fick man veta det, hvad mera Det var ju dpssiutals menviskor, hvilka hvsrje är sålde sina själar och funno sig väl deraf: köpmän, jurister, folktalare, höga idlirgar, kungar och furstar. Han skulle skledes komma i godt stallbrödralag och med shdaua kamraser — hvem skule viga kasta första stener? Besynnerligt! I denna stund öfverkom ho om en dunkel fruktan för olycka, den han årig förr hade erfarit. I åratal hade han rbetat för att göra lycka och han hade haft mn ringa framgång, det vete himlen, men indå hade han aldrig förlorat modet. Hetulen, skeppsbruten, vilsekommen i öknar, jedragen i spel, sårad i strid, ja. äfven tigande sitt bröd, hade han ändock alltid förlifvit den samme okyfvade, frimpliga Tom, vars motto var; Fall så mjukt du kan