Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

Hr Holmberg instämde i mycket af hvad hi Hägg yttrat och befarade, att handtverkerierna aldrig skulle återfå det anseende de förr egt, samt ansåg, att ett strängare sammanhållande af banden mellan arbetsgifvare och arbetstagare vore önskligt. I samma syfte yttrade sig hr Schumacher från Stockholm, hvaremot hrr Österlund, Feith från Upsala och Juhl från Göteborg ville söka boten i meddelandet af en god undervisning åt ungdomen. Den sistnämnde tal. gick till och med så långt, att han fordrade, att de praktiska profven (de s. k. gesällstyckena) skulle återinföras. Äfven hr Granlund rekommenderade skolor, men framhöll äfven nödvändigheten för principalerna att genom anskaffande af lämpliga lokaler, ändamålsenliga verktyg och mera sådant förskaffa sina arbetare all den fördel de kunde. Så väl sist nämnde talare som hr Halldin från Örebro fäste uppmärksamheten på det aferfarenheten öfver allt bekräftade förhållandet, att både industrien i allmänhet och handtverksindustrien hos oss tagit betydliga steg framåt efter den fria näringslagstiftningens införande. Hr Halldin ådagalade dessutom klart och tydligt, att orsaken till industriens i flere fall hos oss mindre tillfredsställande ståndpunkt hvarken vore den friare näringslagstiftningen eller borttagandet af gesälloch mästerprofven m. fl. dylika obetydligheter. Den låge helt enkelt deri, att vi uraktlåta att aktgifva på den utländska industriens framsteg, att hålla jemna steg med dem och att tillegna oss de industrigrenar, som hos oss ej finnas — och deras antal är betydligt. I sammanhang härmed vidrörde talaren det sätt, hvarpå Preussen går till väga för att höja sin industri. Så snart någon ny gren. som förut der ej är odad, blifver synlig. skyndar regeringen. stundom ck enskilde, att taga den om hand, understöder len med kapital eller drifver den för egen räkling, tills den hunnit göra sig känd och funnit fnämare, då den öfverlåtes på en eller flere inlustriidkare. Så borde också vi gå till väga, ch man skulle då icke längre behöfva jämra sig fver handtverkeriernas låga ståndpunkt och mätarnes nödstälda belägenhet, hvartill skulden fta låge hos dem sjelfva och i synnerhet hos lem, som, anseende sig för goda att sjelfva delaga i arbetet, hafva anspråk att kunna på 3 å : arbetares verksamhet sjelfve få lefva i sus och lus och taga dagen sådan han kommer. Den sista delen af hr Halldins yttrande mötes af lifliga protester från ett par af de talare, om förut yttrat sig i frågan men nu ansågo sig öra ännu en gång begära ordet för att bemöta n beskyllning, som ej kunde tillämpas på nåson handtverkare åtminstone i de större städeria, der konkurrensen tvunge dem att vara vakamma och hafva ögonen öppna. Hr Wiman från Upsala erinrade slutligen om, tt staten kunde på flere andra sätt än genom ya industrigrenars beskyddande befrämja indutrien, t. ex. genom anordnande afindustriutställingar med prisutdelning; skolors inrättande m. n. Men äfven handtverkarne sjelfve kunde biraga till sådana ändamål genom arbetets förelning, hvilket vore enda medlet att kunna ut ärda konkurrensen med den utländska indutrien. Härmed förklarades diskussionen öfver det för ta öfverläggningsännet afslutad. Det tillsatta eredningsutskottet skulle söka att på grund af e afgifna yttrandena formulera ett förslag till var på frågan. En enligt programmet i går e. m. beraad utfygt till Ulriksdal, blef instäld. I ag på morgonen hafva mötets deltagare esett slöjdskolan och dess. samlingar samt löjdföreningens nyss grundade tekniska museum. Från kl. 11—2 har hållits allmän ammankomst för fortsatt behandling af de ; amställda öfverläggningsämnena. rt