Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 3

1 — En ny religlös sekt i Ryssland. Den ryIska S:t Petersburger Zeitung meddelar en berätItelse om en derstädes uppträdande ny sekt: I Suckarena (wasduchanzer-:). Det anförda namnet hafva de erhållit emedan de, i stället för att bedja endast utstöta suckar med armarne höjda mot himlen. Sjelfve kalla de sig: -andlige kristne. Deras stiftare är en skomakare, en kraftig och energisk karakter, som allt ifrån ungdomen sysselsatt fig med läsning af den heliga skrift och dervid bildat sig egna sjelfständiga åsigter. Guds ord — så lär han — måste uppfattas andligen, och andlig måste gudstjensten vara. Yttre ceremonier vid Guds tillbedljande hafva icke mera någon betydelse. Det åtItonde årtusendet, den helige andes herradöme, i har vidtagit. Kyrkan är icke mera nödvändig, I sakrament och yttre bruk äro icke erforderliga. Den som gör korstecknet i kyrkan, beder icke till Gud, utan till stenar. Icke i tempel. utan i ensamheten skall man bedja. Man skall icke buga sig för helgonbilder, som äro liflösa föremål, utan sända suckar upp till den lefvande Guden. Dopet är intet annat än en sköljning af kroppen. Bikten förkasta de. Nattvarden sky de såsom eld, emedan den leder till evigt förderf. Presterne äro antikrists tjenare, och deras gudstjenster äro handlingar af bedrägeri och penningsnikenhet. Äktenskapet erkänna de ioke heller. Fastorna äro en mensklig uppfinning 0. 8. V. — Stå och skyldra i tidningarna... Såsom betecknande både för landet och tidsförhållandena taga vi oss friheten meddela följande utdrag ur ett bref från Newyork till Kjöbenhavnstidningen Dagens Nyheder: . Det skall utan tvifvel väcka förvåning, då man erfar, att lika så rädd som man i vårt fädernesland är för att stå i tidningen-, likaså mycket eftersträfvas detta i Amerika, och, märkvärdigt nog, i synnerhet af det täcka könet, som sätter en stor ära i att dess resp. -fullkomligheter — vare sig att dessa bestå i en elegant garderob, en eller annan talang, ett par vackra ögon eller ett par små fötter — bli utbasunade för den stora allmänheten och det är i synnerhet des. k. sällskapstidningarne(Society-Journals) som ha sin egentliga styrka i dylika anmälningar. Long Branch Wave är en tidning, som utfves tre månader af året under badsäsongen i iong Branch, som ligger några och tjugo eng. mil från Newyork och som är en af Amerikas mest fashionabla och dyraste badorter. Denna tidning sysselsätter sig uteslutande med societetsnyheteroch ötver hälften af Förenta Staternas skönheter har redan varit afkonterfejad i dess spalter. Jag återger här nedan ett par af dessa notiser i ordagrann öfversättning för att ge nåord begrepp om smaken hos den allmänhet, som idråger till en dylik organs tillvaro: M:lernå Dolans äro två talangfulla och vackra brunetter. De äro Long Branchs Nilssower och och deras underbart herrliga röster klinga ofta i societetssalongen i United States Hotel: Fru Kane är en af de mest framstående skön. heterna i Howlands Hotel. Hon är en förtjusande brunett och bär två långa hängande lockar alldeles som prinsessan af Wales. Hennes gröna sidenklädning med hvittspetsgarnityr, som hon bar i förgår på balen, klädde henne förtjusande väl. M:ll Lizzie Blanchard, som bor Fifth Avenue i Newyork, är den af damerna i Ocean Hotel, som har den dyrbaraste och elegantaste garderoben. M:ll B. förskrifver alla sina klädningar från Paris och man vill veta att hon vägeröfver 1, mill. dollars. Hr Rosenblatt, som bori Arlington House, är en korpulent, munter och godmodig liten fyr; sm man beskyller för att vara en stor Don uan. Hr Löwis Stene, den jovialiske och alltid uppmärksamme egaren af Ag House, är en af de vackraste kavaljererne i Long Branch.Kapten Clark, en lång vacker herre med ett militäriskt utseende och långa, svarta mustascher, har varit orsaken till många fall af hjerteförkrossning. Hr Samuel Knight från Virginien, en elegant, svartögd och mörkhyad ung herre, har under Jappet af fjorton dagar uppehållit sig i Mansion ouse. Han utmärker sig genom sin utomordentliga färdighet i simning och helgar detmesta af sin tid åt att inviga hotellets unga damer i den högre simkonstens mysterier. En gång var jag inbjuden af redaktören af Long Branch Wave att göra en tur genom hotellen i Long Branch, hvarest öfverallt samma afton gåfvos baler. . Knappt hade vi visat oss i dörren till balsalongen i Ocean Hotel förrän allas blickar voro riktade på oss, man nödgade oss att dricka chamagne och vi fingo dansa med de vackraste och örnämsta damerna, hvilka för vår skull helt ogeneradt mankerade sina kavaljerer. Vi uppehöllo oss på balen omkring en half timme. som vi begagnade till att uppgöraen lista öfver de förnämsta skönheterna, hvilkas namn följande morgon sålunda återfunnos i Long Branch ave: De mest framstående stjernorna Jå balen i Ocean Hotel i går afton voro: Fru Ö Brien i ljusgult siden; m:ll Hollbrooke i hvitt atlas: fru Deiker i hvitt grenadine; m:ll Kirley i svart siden; m:ll Morales i violett siden; m:ll Milborne i ljusrödt siden o. s. v., 0. 8. V. Hvar och en amerikansk herre eller dame, som på detta eller liknande sätt är så lycklig att få itt namn tryckt i tidningen, köper i regeln från 10 till 50 exemplar af densamma, som derpå sändes rundt omkring i landet till vänner och bekanta. Ett enda nummer af Long Branch Wave innehåller öfverhufvud taget 450 till 500 namn på damer och herrar, åtföljda af notiser och biografiska skildringar, hvaraf framgår att det i Amerika är en ganska inbringande affär att sätta folk i bladet-. Till slut må anmärkas, att man ingalunda skall tro, att Long Branchs hotell äro uppfylda med damer af le demi monde, tvärtom, det är endast le monde, personer tillhörande den stora ns penningaristokrati, hvilka ha lust och råd till att under en säsong strö ut sitt guld på ett sådant ställe, och att tidningar sådane som Long Branch Wave kunna blomstra, ER en ganska god inblick i de framstående republikanska familjernas hela lif och lefverne. — För hundra år sedan. I Ner. Alleh. läses: Under en tid, då koleran uppträdt på några ställen inom vårt land, och man något hvarstädes bereder sig att möta den fruktade gästen, torde icke vara olämpligt att erinra om det beklagliga helsotillstånd, som, åtminstone i vissa delar af länet, var rådande för 100 år sedan. I Fellingsbro socken, som vid 1772 års slut hade en folkmängd af 4126 personer, gick rödsoten så starkt, att 492 personer dogo; och huru man bar sig åt i en af våra förnämligare bergslager, der man den tiden hvarken hade apotek eller läkare, kan synas af det utdrag ur Nora sockenstämmonproto