Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 3

Jag vill tala med dig om en sak, min gosse, men vänta; jag skall bara först taga krosfloret af hatten. Det skulle inte föra lycka med sig att tala om sådana ämnen med sorgbandet på. Tom såg frågande upp. Berätta mig under tiden om hans hustru. Hvarför gifte han sig med henne? Varhon mycket vacker dä? Som jag tror såg hon rätt bra ut som flicka; j2g skulle likväl knappt förmoda att detta var anledningen att han gifte sig med henne. Nej, naturligtvis! zade den gamle herrn med mycken ifver; naturligtvis inte! Hvilka fel han också hade, till något sådant skulle han varit alltför förståndig. Gå aldrig, du Tom, och gift dig för ett fagert ansigtes skull! Det gjorde inte heller jag. Tom öppnade sina ögon vid denna sistnämnda försäkran. Han uttryckte emellertid ödmjukeligen sin afsigt att icke låta locka sig i en dylik snara. Aha, du tror mig inte; nåväl, hon var en skön qvinna, min hustru. — Jag skulle väl vilja se hennes like nu i hela grefskapet! — och jag nekar inte att jag var stolt öfver henne. Men hon hade tiotusen pund, Tom, och hvad hennes vackra ansigte angår, så — du må tro mig eller inte — hade vi ej varit gifta tre mänader, förrän jag inte ens visste om hon hade nägot ansigte alls. Hvad är det som du går och småler åt, din unga skälm?Ryktet påstår att en blick från mrs Arms worths sköna ögon ända till det sista bättre förmådde leda hennes herre och man, än ett helt domkapitel skulle kunnat. Ryktet är en osannfärdig pratmakerska och du är en tok! Du lär litet veta om hen-. neg blickar voro behagliga eller onda. Men