Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 3

Article Image
I besök af sina landsmän, men understandem kan I han dock blifva ganska glad öfver att se en så-dan, tyckes det. Hans bostad är icke utmärkt ,för någon furstlig prakt, men det är en, om också l enkel, dock elegant våning för en privatman och I der gör den gamle herrn les honneurs med myc-I ken älskvärdhet. Han tycker om att visa sina I porträtter, i synnerhet Gustaf III:s, sin moders -loch erkehertiginnan Sofias, och har ej någon I motvilja för att tala om gamla tider. Minnena ; från hans barndom tyckas vara ganska lifliga hos Ihonom, men om nyare svenska förhållanden har -Ihan ej någon särdeles fullständig kännedom, och jnär han talar om Sverige, är det som skulle taIlet komma från en gengångare från århnndradets Iförsta decennier, för hvilken alla de efterföljanI de åren icke funnits till. Hans besök i HelsingTborg för några år sedan vidrör han möjligtvis någon gång i sina samtal med en landsman, men blott i hastigt förbigående. Prinsen är liten till växten, går och rör sig i allmänbet ganska raskt, om ock hans ansigte är blekt och fåradt. Han klär sig helst i en vanlig svart bonjour med ljusa benkläder och bär då icke någon orden. Prinsen lär ett par gånger ha besökt utställningen, ehuru de annars på furstliga besök så uppmärksamma tidningarna ej haft något att derom förkunha. Huruvida han tagit äfven svenska afdelningen i betraktande, vet jag icke, men det är väl troligt, fastän han ej talar derom, ifall en lansman besöker honom och talet faller på utställningen, hvilket tyckes visa att han just icke mycket intresserar sig för den svenska industrien i våra dagar. — En svår orkanby hemsökte den 6 Augusti mellan kl. 3 och 4 på morgonen Skogsby by af Wekkelaks socken i Finland samt anställde en betydande förödelse på Seppälä hemman derstädes. Af egaren till detta ställe har Helsingborgs Dagblad emottagit följande närmare meddelande om ovädrets framfart: . Under ett särdeles starkt åskregn, rörande sig i riktningen från söder till norr, och intagande omkring 40 stegs bredd, blefvo på en åkertäppa alla rågskylar omkullkastade. Uti en fruktträdgård blefvo flera armstjocka ippelträd afbrutna och kastade långt åt sidan. badstugan, magasinet, ladugårdsbyggnaden å lägenheten samt å en hölada, äfvensom å midten af karaktersbyggnaden — hvilkens midt hade två våningar — Le; fvo taken lösryckta, splittrade och kringspridda. Med taket på den sistnämnda byggnaden följde äfven takstolarne, en del af väggarne och skorftenspipan; på höladans vägg var en stock, träffad af någon nedvräkt bjelke, slagen inåt och bruten; en 2, famnars stock låg i vestlig riktning 72 steg från gården, och en stor del af magasibvstaket i samma riktning, 103 steg från magasinet; från taket åf mjölkkammaren var, besynnerligt nog, endast ett ungefär 4 qvadratfamnar stort stycke lösryckt och låg omkring 70 steg från byggnaden; gärdesgårdarne voro alla nedvräkta; skylhattar sågos i skogsbrynet på 150 ; å 200 famnars afstånd från gården; och ur en bod i magasinets öfra våning blefvo en pels och några andra lättare klädesplagg orkanens rof och troligen förda långt in i skogen — ty frampå dagen hade folket ännu ej funnit dem. Hela ladugården blef oskadad, ehuru fälten, liksom gåren, bokstafligen voro öfversållade af spillror. De enda offer af lif, som orkanen kräfde, voro ett antal svalor. — Ett sällsamt jernvägsmissöde inträffade den 13 Aug. i Disseldorf och hvartill väl motstycke ej förekommit. Lokomotivet Spicheren kom nemligen kl. , 8 nämnde dag på morgonen körande med en personvagn just då iltåget från Berlin anlände och rusade tvärt öfver vändskifvan och genom de bangården afstängande gallerportarna och så tvärs öfver Friedrichsstrasse bokstafligen in i hr 4. Arnolds möbelmagasin, der det, efter att ha alldeles gönderkrossat en mängd dyrbara möbler, slutligen stannade. Egaren af möbelmagasinet har rörande förlöppet vid denna sällsamma olyckshändelse tillsändt tidningen Germania följande skrifvelse: I dag på morgonen kl. ; 8 satt jag och hela min familj och intog kaffe. Jag hade slutat och steg just upp för att gå ut i magasinet. Händelsevis tittade jag ut genom fönstret och ser då att ett lokomotiv med en personvagn kommer körande från bangården med full fart. Jag insåg strax hurudan katastrofen skulle blifva och jag ropade: Vi äro alla förlorade! Tåget går genom huset! Ut ur rummet och på gården! Men innan vi ens hunnit öppna dörren var alltsammans gjordt: lokomotivet hade farit in i magasinet och borrat sig genom två väggar och stod nu med buffertarna mot trappuppgången i porten. Gud vare lofvad! Huset störtade ej samman, men min första tanke var den, atten eldsvåda skulle kunna uppstå. Trappan kunde jag ej komma utföre; passagen var alldeles per genom rök och ånga. Jag steg derför ut på ett litet uthustak och ned derifrån Jm stege på gården, för att öppna vattenledningens brand post; men tyvärr hade vattenledningsluckan samt mekanismen der under ute i gatan blifvit alldeles söndertryckt af lokomotivet och kunde ej begagnas. Jag uppreste då stegen mot en annan del af huset, dit min familj tagit sin tillflykt, för att möjligen kunna få den ned på gatan. Med tillhjelp af mina egna arbetare samt några och trettio murare och timmermän, som arbetade å min tvärs öfver gatan liggande nybyggnad örekoms en ännu större olycka. Genast lätjag sätta stöttor mot huset för att hindra det att instörta och detta blef också Paige förhindradt. Lokomotivet väsnades och bråkade änfu kl. !, 12. Det står ännu qvar i huset och detkommer nog att dröja flera dagar innan man kan få det ut. ty källarhvalfvet har delvis instörtat och det blir ingen lätt sak att få det derifrån, ty det väger 700, centner. Polisen anbefallde att bela huset genast skulle utrymmas, så att nu bor jag och min familj på ett hotel. Min affär ligger naturligtvis nere, ty ingen vågar sig in i huset. Rörande orsaken till olyckan äro meningarna delade, men snart kommer man väl på det klara rörande den verkliga anledningen. — Kätchen von Heilbronn, denna egendomliga flickgestalt, som Heinrich von Kleist förevigat på den tyska scenen. har vid en i dessa dagar i Heilbronn hållen Schwabisk Turnfest varit föremål för ifriga efterforskningar. Några från långt aflägse liggande trakter komna festpilen ville till hvarje pris ha reda på det us, der jungfrun med den oföränderliga kärleken föddes, det hus der hon först såg sin höga herres, riddaren Strahl, och slutligen hennes olycklige faders hus. hvarifrån hon flydde. Bädecker, Berlepsch, Grieben och hvad de allt heta dessa turisternes rödfrackade geheimeråd blefvo förgäfves anlitade och genomstuderade: ingen enda fingervisning gafs. som kunde leda på spåret efter den ljufva qvinnovarelsen och staden Heilhronngs invånara knnde heller icka lomna den DT ot 6 Ån dn FA ft fr förta rr LF

25 augusti 1873, sida 3

Thumbnail