Jag skall bli listig som en orm. Jag skall Mt sjelfva högste befälhafvaren bli komplinenterad som hans yppersta spejare, värd ika mycket som tio bungriga polacker, snikna wrmenier, öfverlöpare, renegater och trasgack! I morgon rakar jag mitt hufvud och cöper mig peruker af alla möjliga, olika ärger!a Akta dig, Tom Thurnall! Högmod går ör fall, och den som gräfver en grop för andra, faller sjelf deruti. Har inte denna morgonens dödsbädd gifvit dig den lärdomen att vi göra väl, då vi inte trotsigt, för skenbart vackra ändamål, kasta oss ur den bana Gud för oss bestämt? — Att vi alltför ofta, genom ett dylikt handlingssätt, trotsa Gud ? Din far upprepade denna lärdom för många år sedan, här, för John Briggs. Borde han ej upprepa den äfven nu, för dig? Men nej; inte ett ord af sorg eller fruktan har din sjelfkloka plan atlockat den gamle, gode mannen. Han har ett så obegränsadt förtroende till dig, ett så ytterligt sjelfförsakande sinne, en sådan fullkomlig förtröstan till Gud. att han kan låta dig fara utan en suck. Men ämnar du i hans mod söka en arsägt för ditt öfvermod? Ännu en gång: Akta dig! Högmod går för fall! På fjerde dagen efter sin död blef Elsley begrafven. Mark och Tom voro de enda som följde hans stoft till grafven. Lucia och Valencia dröjde ännu i Mark Armsworths hus, för att följande dag, under Toms beskydd återvända till deras brors hus i London. De båda herrarne vandrade sorgsna tillbaka hem, ifrån kyrkogärden. Jag skall låta resa en sten på hans graf, Tom, började Mark... Han hvilar lugnt nu och kan behöfva det, ty han egde ringa lugna nog, medan han lefde...